Marskatten

Det var ett tag sedan

2011-04-02T07:05:00.002+02:00

Tiden går...inte klokt egentligen. Det var september sist jag skrev ett inlägg. Denna gång är det för att puffa för vännen Ann som har bloggen AnnaJohanna! Gå gärna in till hennes blogg och se de fina saker hon visar. Vi får se om det blir något nytt inlägg så småningom!

Inlägg nr 591 - om äldreomsorg och annat

2010-09-23T20:00:00.004+02:00

Den 6 september blev svärmor akut sjuk och transporterades i ambulans till SÄS.

Svärfar hade mitt i natten vaknat och upptäckt att hennes säng var tom, gått upp för att titta efter henne och hittat henne på golvet i badrummet halvt medvetslös (men trots det arg!)...

På SÄS konstaterades att hon hade lunginflammation, urinvägsinfektion och svår diabetes - som grädde på moset till hennes svåra demens.

Svägerskan som bor 17 mil härifrån kom naturligtvis hem så snart det gick för att se till sina föräldrar och jag gjorde vad jag kunde på "hemmaplan" för att underlätta för svärfar, som var helt förvirrad, chockad och utom sig av sorg över att han inte sett eller förstått vad som var fel med hans kära G.

På kvällen satt svärfar och jag i deras kök och pratade om det som hänt och han var nästan som i trans - darrig, virrig och helt ofokuserad. När jag undrade hur det var med honom visade det sig att han inte hade fått någon riktig mat i sig på hela dagen!

Tänk....Färdats i ambulans klockan 4 på morgonen till SÄS och sedan hem till lägenheten klockan 17,00 utan något annat än lite kaffe. Inte undra på att han var darrig, stackaren!

När jag kom hade han en portion mat på gång i ugnen (någon prefabricerad produkt av obestämdbar sort) som han senare åt och påstod var gott, vilket jag inte tror men bukfyllnaden gjorde nog ändå den nytta man kunde begära.

Jag bara undrar, serverar man inte mat till anhöriga som blir inlagda eller måste man skaffa mat själv på sjukhus? Kanske det.
Det är banne mig inte lätt för en gammal farbor på 85 år, själv dement och med kärlkramp, som glömt allt hemma, plånbok och allt, att tänka klart i den situationen.

G hamade ganska snabbt tillbaka på vårt närsjukhus (som förresten är nedläggninshotat ungefär en gång om året) och fick där bästa tänkbara vård mot infektionerna och diabetesen.

Personalen insåg dock snart att här skulle krävas vårdplanering - i hennes tillstånd ansåg de det inte lämpligt att hon alls kom hem igen, vilket även svärfar efter stor vånda tvingades acceptera.

Bara så hastigt tvingades han acceptera att de 62 åren tillsammans var till ända.

Bara så. Såklart det gjorde ont!
Att ta beslutet om att skicka in ansökan om särskilt boende för G måste ha varit väldigt smärtsamt, men han skrev ändå på och skickade iväg till kommunen vars representant vid vårplaneringsmötet hade försäkrat om att hon skulle få plats på särskilt boende.

Vi anhöriga var lyckliga över beslutet som alla väntat på så länge, men vågade inte visa entusiasmen, nej det hade inte passat sig. Usch vad ledsen han hade blivit om han förstod.

Ja..för att göra historien lite kortare så blev det efter tillfrisknande av G transport till Korttidsboende (begränsat till 3 veckor) och därefter var tanken att ny plats skulle finnas på slutligt boende.

Tiden går ut på onsdag 29/9 och nu visar det sig att det finns ingen plats på det permanenta boendet.

Jag har pratat med svägerskan en timme ikväll och fortsättning följer....

Byråkrati.

Inlägg nr. 590

2010-05-03T20:43:00.003+02:00

Måste börja med att tacka alla som hälsat mig välkommen tillbaka! Helt överväldigad är jag.
Lycklig. Det värmer enormt med alla fina kommentarer, ska ni veta!
Tack.
Tack så mycket, för alla rara ord.

Inlägg nr. 590 handlar om dofter.
En vännina och jag var ute på promenad tidigare ikväll, en lagom runda som kommunen har skyltat upp (med små miniskyltar och ganska svåra att hitta) och som kallas för "Hälsans stig" (länk)
Eftersom vi bor i varsin ände av samhället blev den totala promenadtiden ca 1 1/2 timme och med de otroligt vinterslöa benmuskler jag besitter känns det redan av!

Väntar på träningsvärk imorgon och i övermorgon...
Men förhoppningsvis blev dagens runda den skjuts som den superlata Marskatten behöver för att komma igång med lite träning.

Dofter var det ju som inlägget skull handla om.
Så här for mina tankar efter promenaden, då vi vid ett tillfälle passerade ett buskage där M kände en välbekant doft och undrade vad det var.
-Poppel! utbrast jag lyckligt, eftersom det är för mig en helt ljuvlig vårdoft.

Den underbara doften av poppel fick senare igång mina funderingar kring doftminnen. Visst är det ofta så att man förknippar en doft med en händelse, ett minne, mat, en viss tid på året...
Så mycket tankar och samtal som kan starta tack var en doft!
Själv har jag många härliga doftminnen kopplade till vissa specifika saker, precis som det minne som väcktes tidigare ikväll.
En poppel som slår ut, doft av vår, liv som spirar, känslor som flödar.

Vilka är era doftminnen?

Inlägg nr. 589

2010-04-23T19:42:00.002+02:00

Nästan på dagen 5 månader sedan sist.

Mycket vatten hinner rinna under broarna under denna långa (eller korta, allt är relativt!) tid.

Inget händer, eller massor.

Hur man nu (jag) vill se det. Jag vill helst se det som att inget händer, för en lugn, trygg och bekväm tillvaro är vad jag strävar efter, men det är tyvärr inte så hela tiden.

Tänker inte älta några personliga problem eller funderingar, försöker bara tänka ut ett sätt att förhålla mig till bloggen igen.

Jag har fått hälsningar via e-post och vill härmed tacka alla som hört av sig!

Skam till sägandes måste jag erkänna att jag inte saknat bloggen speciellt mycket, utan att ha någon ursäkt eller anledning till avsaknad av saknad! Det bara blev så.
Annat tog över.

Faktiskt måste jag skylla Facebook mestadels och de spel som finns där som jag fullständigt fastnade för ett tag. Eller skylla, så fegt det låter. Jag hade ju ett val!

Jag skulle vilja kalla det flykt från verkligheten och inser att vissa perioder i livet styr man inte över utan ibland kan det vara rätt att låta sig flyta med ett tag.

Just nu är jag inte helt i balans och har inte varit det på ett bra tag, men ser eventuellt snart ett slut på en period som tagit mycket energi.

Är det någon kvar av mina gamla bloggvänner som läser blir jag glad för en kommentar!

Jag återkommer strax!

Inlägg nr 588

2009-11-21T19:47:00.003+01:00

Bild lånad från www.modette.se

Ser ni bra?
Det gör inte jag.
Har aldrig gjort, höll jag på att säga.
När jag var tolv år konstaterade skolsyster att jag behövde glasögon och sedan dess har det hängt stundom förhatliga, stundom acceptabla synförbättrande attribut på min näsa. 42 år med glasögon, fattar ni?
Jag hatade den dagen då det var ett faktum att jag inte kunde läsa bokstäverna på de nedersta raderna på tavlan som skolsyster hade på väggen i sin mottagning.
12 år och sedan = glasögonorm. Jättekul - not.

Det tog nog ett bra tag innan jag kunde acceptera faktum. Vad gör man - 12 år och hatar skolsyster efter syntesten? Låtsas som det inte hänt?
Det fanns inte på den tiden.
Hopp in i bilen och så åkte vi till den Optiker som fanns för att välja den minst töntiga bågen i sortimentet (som var synnerligen begränsat!)
Tillbaka i skolan som Glasögonorm gällde det att välja: sitta längst fram bland töntarna i klassen, eller ta på glasögonen (ibland!) och sitta långt därbak i klassrummet bland de coolaste.
Svårt val? Eftersom jag inte ville sitta bland töntarna, satt jag i sista raden i mitten. Cool, det var det som gällde och tyvärr är det väl likadant idag. Med brillor på ibland, även om man inte kunde se tydligt alla gånger....

Denna kväll var min tanke att sitta vid datorn, blogga, greja på FB och ha ett glas vin vid sidan. Som stämningsförhöjare ljus tända i två gjutjärnsstakar vid sidan, allt för att få det lite mysigt.
Men det är ju bara att inse: jag SER ju inget längre, vilket jag redan visste men hade förträngt.
Det fungerar bara inte trots att jag har progressiva glasögon anpassade för terminalarbete! Jag SER inte ändå!
Det är bara att konstatera att åldern har tagit ut sin rätt.
Så måste det vara.
Precis som mamma alltid sagt: Sitt inte där i mörkret och läs, tänd lampan!
Så gör jag nu.
Jag tänder lampan.
Mysljuset får vänta.

Inlägg nr. 587

2009-11-14T19:38:00.004+01:00

Nästan på dagen en månad efter mitt senaste inlägg, det som var nr. 586.
Det slår mig, som så ofta, att tiden bara rusar iväg!
Inte har jag uträttat något speciellt heller, nej det är egentligen bara en enda räcka av vardagar som den ena efter den andra som bygger på historien om mitt liv som Marskatt.
Som en välkryddad gryta med många olika ingredienser puttrar livet vidare, det är ömsom salt ömsom socker.
Det har varit tunga stunder, det har varit lätta.
De tunga tar jag inte här, men av de glädjefyllda och fina finns det några stycken!
Vilken lycka att det finns bra och fina stunder! De tar jag en annan gång.

Tänkte bara på det här med bloggeri, som jag medvetet avstått ifrån ett tag...det är inte så att jag lämnat datorn på lagning eller något. Nejdå, den står här och surrar och värmer upp lacken på bordsytan under. Kan undra om det kan gå på försäkringen?
Skadad bordsyta pga överhettad dator?
Troligen inte.

Till min stora gläde (läs: lättnad) märker jag att jag är långt ifrån ensam om att tillbringa viss tid (läs: mycket) vid datorn.
Det var efter det att jag upptäckt Facebook (förkortat FB) som det slog mig att jag är absolut inte unik som tillbringar viss del (läs: stor) vid datorn.
De är ju där allihop! Mina kollegor, vänner, bloggvänner!
ALLA - ja något överdrivet då, men många i alla fall, sitter vid FB.
Lättad är jag.
Det är inget större fel på mig.
Skönt att konstatera.

Tillägg, eller förtydligande:
Vad jag menar med mitt inlägg är att jag konstaterar helt enkelt att många (och jag är en av dem!) tillbringar väldigt mycket tid vid sina datorer, av olika anledningar.
Vilket forum man än väljer att tillbringa sin tid vid spelar ingen roll, jag känner bara lättnad över att kunna konstatera att jag är inte ensam om detta faktum.

Inte vet jag...

2009-10-15T21:17:00.003+02:00

Nåå, int vejt ja nååå...
Så sa min mormor Edit, född på Österö och uppvuxen i Oravais i Österbotten, när hon helt enkelt inte visste svar på något.

Inte vet heller hennes dotterdotter Marskatten någonting just nu, "nå int vejt hon na hon hellder".

Så då får det väl bli så ett tag framöver.
Bloggfritt alltså, eftersom det var bloggen jag syftade på när jag menade att inte heller jag vet nåt.
Förresten skulle jag kunna syfta på mycket annat också, när jag tänker efter. Alltså, syfta på sådant jag inte vet något om. Eller har en uppfattning om, och det är en hel del.

Men hur det än är blir slutsatsen som följer:

Hej så länge på er!
Jag hoppas vi hörs igen, men som det känns just nu dröjer det ett tag. Jag lägger inte ner bloggen, men vill bara vara borta ett tag.
Så känns det.

Cyberpuss & kram till de allra finaste bloggvännerna som finns!

Det tog ett tag...

2009-09-27T21:11:00.007+02:00

innan jag insåg att det går verkligen inte att ha sommarkläder längre.

Efter ett lättklätt besök på Höstmarknaden i staden igår förstod jag att nu gäller det att hämta upp höstskor och höst-/vinterjackor från källaren.

Det hjälper inte att solen skiner längre, värmen räcker inte till för att gå jacklös.

Det är bara att acceptera!

Under en svampletarpromenad passerade jag förra helgen en sjö som man förr inte fick bada i, för den har fungerat som vattenreserv, men numera är det fritt att bada och det planeras till och med husbebyggelse på mark som sluttar ner mot denna vackra sjö.

Tänk att ha en altan med utsikt mot vattenblänk, det tycker jag vore fint!

När höstmörkret börjar falla känns det mysigt med en soppa! Inte för att höstrusket har satt in ännu, men ikväll smakade det gott med en soppa som är en egen variant på Köttfärssoppa:

Ca 300 gr. nötfärs
1/2 gul lök
ca 10 cm purjolök
1 stor vitlöksklyfta hackad i småbitar
ca 1/2 cm bred x 6-7 cm lång chilifrukt i småbitar
1/2 röd paprika i småbitar
1/2 dl cirka, bulgur
Ca 2 msk Paprikapulver, + peppar, salt
Ca 1-2 msk tomatpuré
Ca 1-2 msk ketchup
1 liter vatten
Ca 1-2 tsk buljongpulver

Ja, eftersom det är ett eget recept, så blir måtten lite på en höft, men gott blir det!

Koka/småsjud i 10-15 minuter tills bulguren svällt, smaka av och känn om det behövs något extra att dutta i.
Gott med färskt lantbröd, eller vanligt hederligt knäckebröd med en fin ostskiva på.

Diverse funderingar

2009-09-22T19:21:00.006+02:00

Ibland blir det bara så.
Inget att säga, inget ord som är lämpligt att kommentera hos någon.
Inte besökt någon bloggares sida på ett bra tag.
Jag är inte trött, inte höstdeprimerad, inte arbetslös - tvärtom!

Döttrarna undrar - bloggar du inte längre?
Jo, det gör jag väl, men ibland kommer det över mig.
En känsla av panik.
Det som skrivs här, nu, det finns sparat för alltid. Det går alltid att "Googla" på något sökbegrepp, vadsomhelst, så kan man leta sig fram till något jag skrivit. Och då tänker jag att, är det vad jag vill?
Ibland känns det lite skrämmande. Väldigt oroande, när jag analyserar mina funderingar lite närmare.
Vad vet jag idag, om hur jag kommer att känna inför min blogg om 10-20 år?

Inte för att jag lämnat ut speciellt mycket av mig själv, men ändå...tillräckligt mycket för att jag ska lyckas med att jaga upp mig själv inför tanken på det som inte går att radera.

Å andra sidan är det väl antagligen lite väl sent för eftertanke. Har man tagit Fan i båten får man väl ro honom i land, eller?

Den privata Marskatten blir privaträdd och vill gömma sig, dra sig undan verkligheten och fundera på vad fortsättningen leder till. Kunna sitta i en vrå, morra och fräsa när det passar.
Som om jag skulle kunna veta....anledningar till beteende. Nej, det vet jag inte.

Drömde häromnatten att jag sov.
Sov, ovanpå en man! På mage, på ryggen på en man.
Jag tog denne mans hand, min hand lades ovanpå hans handrygg, en slags omvänd handkram.
Vad sa denna dröm till mig, tänker jag?

Jo, jag tror jag vet.
Jag är ensam. Jag känner mig ensam och min dröm förklarar det för mig. Trots att jag vill inte lyssna just nu, kan jag ta till mig betydelsen.
Utan att göra något åt det.

Och med ens...medan jag skriver kommer en eventuell förklaring...till allt.

Vem vet?

På tal om "när det regnar"

2009-09-14T19:49:00.001+02:00

Rätt svar på min fråga om vad den lilla blå "grejen" kunde vara:

En tygbit, som sitter längst upp på ett parasoll, under en täckknapp.

Många gissade rätt - grattis till er alla!

Jag fick ett MMS ikväll

2009-09-09T21:27:00.003+02:00

090909 kl 21,00 (09,00)

En bild på en hand.
En vacker gnistrande ring på vänster ringfinger.
Dotter N nyförlovad med J.

GRATTIS till er båda - jätteroligt!

Väldigt glad är jag över detta lyckliga besked och skulle vilja säga som så:

Att älska är ingenting.
Att vara älskad är någonting.
Att älska och att vara älskad är allting.

/T.Tolis V.

När det regnar...

2009-09-04T20:15:00.007+02:00

kan man sitta vid datorn och pyssla litegrann.

Bryta en bit Pain Rich och njuta av det färska brödets frasighet tillsammans med ett glas Casa Patronales (Chardonnay). Om man vill. Och det vill man ikväll.

Glädjas åt att katten föredrar mattes sällskap på mattan under databordet eller tillsammans i tv-soffan (Dam-match Sverige-Norge, just nu 0-2) framför sorkjagandet i slänten utanför, samt att vi båda slipper gå ut.

Vi har det mysigt ikväll Tussekattten och Marskatten! Eller rättare sagt: HADE

Alltmedan stormen ven och rasslade utanför husknuten.

Friden stördes redan efter 10 minuter efter att jag satt mig ner vid datorn, då katt utan-att passera-gå, plötsligt vände upp allt maginnehåll rätt ner på fönsterbrädan, på vita ullmattan i hallen dessutom på vita ryamattan i tv-rummet. Jippi, vad kul att tvätta mattor en fredagskväll. Not.

Marskatt har nu torkat och städat och är lindrigt sagt trött på Katt.

Under ett tillfälligt uppehåll i regnflödet passar Katt på att smyga ut. Skönt tycker Matte som enbart vill ha lugn och ro, utan en massa onödigt torkande och städande en fredagkväll kl. 20,20.

Jippiiii, Sverige gjorde ett mål nu!

I alla fall, i samma veva som lille söte gullige magsjuke katten ville ut, upptäckte jag en liten blå sak som förmodligen blåst till min tomt under kvällens gång.

Vad kan detta vara?
Fyll i ditt svar i högra kolumnen översta rutan!

Fredagstema Empati

2009-09-04T19:34:00.004+02:00

September månads tema på fredagar är dikterat av Maisoui
Detta är min tolkning av ämnet Empati, som tolkats av följande bloggare:

Nilla, Simone, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra , Anna-Saltis, Millan, Anki, Marianne (har uppehåll), Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Ingabritt, Jennie, Erica, Maisoui, Taina, Christel, Sparkling, Moster Mjölgumpa, Emmama, Marskatten, Musikanta, Sara, Under ytan, Lena, Västmanländskan, Norrsken och stjärnfall, Saras land, I am Annika, Birgitta, Curieux, Minerva, Ebba, Lotta, Lullun

Googlar man på Empatisk förståelse får man 98 000 träffar... samt långa utläggningar om psykoligiska utvärderingar om skillnad mellan sympati och empati. En hel vetenskap utvecklar sig kring ett ord som handlar om människors förhållningssätt till varandras upplevelser.

Empati är ett ord som jag lärt mig relativt nyligen, kanske 10-15 år sedan.
Varför det tog så lång tid att lära detta ord minns jag inte längre.

Jag har ändå lärt och förstått att brist på empati kan klassas som narcissism vilket skulle kunna leda till motsatsen, alltså borde empati vara förmåga att sätta sig in i andra människors känslotillstånd.
Om jag besitter förmågan eller ej låter jag vara osagt, och överlämnar åt andra att bedöma.
Men nog 17 känns det som jag är en empatisk person, en som är medveten om andra människors känslor och reaktioner och som förstår att handla enligt de värderingar som styrs av de osynliga lagar vi har i dagens samhälle.
Hoppas jag.

Insikt...

2009-08-20T22:35:00.002+02:00

En sak.

Karlavagnen ligger i sitt normaläge.

Nu.

Det innebär att vi är i höst-vinterläge.

Eller hur?

Men ikväll är det fortfarande sommar.

+22 grader

Mot alla odds...

2009-08-20T21:54:00.003+02:00

Hur mycket livskraft finns det inte i ett litet frö, som mot alla odds gror på en till synes omöjlig plats?

Hur många människor finns det inte som mot alla odds, trots allt överlever i en till synes helt omöjlig miljö?

Hur många är vi inte som gnäller över bagateller, trots att allt egentligen är serverat och klart?

En liten smygtittare

2009-08-16T16:57:00.003+02:00

En liten smygfluktare...så liten att han knappt syns bland grönskan!

Detta är grannens hund Dino, en obestämbar ras, tydligen en korsning av flera olika små minihundar.
Han upptäckte den lilla öppningen i häcken och fastnade i vinkelvolten när han fick syn på oss som satt på altanen och njöt av kvällssolen.

Han gnydde lite försiktigt förtjust när alla runt bordet genast satte igång med bebisspråk till vovven. Varför använder man förresten bebisspråk för att kommunicera med det mesta som är litet och gulligt?

Sedan bestämde vi oss för att inte visa oss alltför intresserade, risken fanns ju att husse inte uppskattar att Dino hittat en väg ut från trädgården.

Men visst är han näpen?

Sentimental

2009-08-11T21:36:00.003+02:00

Jo, jag blir rörd, jag lipar när slutet av storyn är bra. Oavsett om det är text eller bild.
Tårarna flödar när hjälten kommer hem efter kriget och den presumtiva änkan inte längre är änka.
När den förlorade hunden som familjen sökt land och rike runt till sist återvänder med galoppsprång, mot de väntande barnen, över en vackert blommande äng, under tiden som smäktande bakgrundsmusiken stegrar i ett crescendo...

Hjärtat snörps ihop när vännen (älskaren) i slutet av filmen vänder sig om och ångrar sig, han väljer tvärtemot alla odds att vända om, han tar tillbaka allt han sagt och tar emot kvinnan som lyckligt slänger sig om halsen på hjälten av pur lycka. *gulp*

My God, då hulkar jag nästan. Ett paket pappersnäsdukar svämmar över på soffbordet.

I alla fall:
Utan att var någon vän av tv-serier har jag sett några avsnitt av "Älskarinnor" som gått i TV4 under sommaren.
Bara titeln kunde avskräcka vem som helst, men av någon anledning (snarare brist på fantasi...) har jag sett några avsnitt.
Den var faktiskt helt ok, trots den torftiga titeln.
Sista avsnittet gick ikväll och det gick inte åt mer än två näsdukar.

Jag undrar ibland om jag inte lider av någon brist.
Brist på kärlek.
Finns det att köpa på Apoteket tro?

Könsdiskriminering?

2009-08-08T22:01:00.007+02:00

Vid ett besök i vår orts välsorterade och trevliga Willy's affär idag, gjorde jag i mitt tycke ett litet fynd.

En strandväska, med isolerande material på insidan, perfekt att ta med till stranden eller annan utflykt när man inte behöver packa ner så stor matkorg.

Visst är den fin? Vackra färger, praktiskt format och väldigt bra bärhandtag. Priset då, håll i er, för det är helt perfekt: 29,95! Löjligt billigt.
Glad i hågen lade jag ner fyndet i min kundvagn och gick sedan runt och handlade klart det jag hade tänkt mig.

Inte förrän jag kommit hem såg jag det. Etiketten som satt fast vid ett av handtagen.

Har ni sett? Det är en "Kylväska Dam 18 L".
Jag trodde jag skulle smälla av. Ilskan växte allteftersom jag läst etiketten ett antal gånger.
En kylväska för damer.
Vaddå damer.
Vilka damer?
De som är 18 L, eller som får bära 18 L? Eller de som har en väska som tål 18 L eller rymmer 18 L. Eller de som har 18L bröst? Rumpa?
Jädrar vad jag eggade upp mig en stund och började sedan fundera:

Hur ser en "Kylväska Herr 18 L" ut?

En kväll i augusti

2009-08-05T20:29:00.011+02:00

Väderrapport från den Sydvästra delen av Sverige:
Kvävande varmt blev det med en gång denna onsdag den 5 augusti i nådens år 2009...
Helt plötsligt, efter minst 227 dagars outhärdligt tråkigt, grådisigt och regnigt väder dök solen upp som ett nykläckt popcorn på himlen! Vid hemkomst från jobbet visade den digitala (=pålitliga) termometern i köket så käckt på +26,7 ute och +27,5 inne.
Puh...Vad gör man?

Jag ställde snabbt upp samtliga fönster på vid gavel, öppnade ytterdörren, tog min bok och satte mig på altanen. En mugg kaffe och två ostsmörgåsar fick ockå följa med ut.

Den här boken verkar riktigt intressant och väcker min nyfikenhet genom att inleda ganska raskt med att presentera ett ruttet lik, insnärjt i ett fiskegarn. Liket flyter förstås upp på land och kriminalgåtan kan börja.
I mitt tycke en bra början, den här ska bli spännande att följa!

Varför jag vill exponera denna bild förstår jag först inte, egentligen. Handen visar med all önskvärd tydlighet att den varit med ett tag. Närmare bestämt 54 år och och 5 månader just exakt idag.
Kanske just därför, Ja, så är det. Grattis till min hand, till mina händer, som gör det som förväntas av dom. Som trots dålig omvårdnad ändå fungerar som jag vill, än så länge! De kan mycket!
Klappa, stryka, känna, krama, klämma, gräva, klösa, riva, kamma, knåda, klappa, stryka...

Jo, de duger. Och de är mina.

Alla rosknoppar har inte säckat ihop och ruttnat bort av regnet. En del, som denna ovan, trotsar modigt allt motstånd och slår ut sina vackra välformade och ljusgula blomblad.

Tacksamt sparar jag minnena av de första rosorna här på Karlsdal och lägger i datorns bildbank.
De ska jag titta på till vintern.
De ligger i min mapp "Rosor".

Himmelblå

2009-08-03T21:00:00.004+02:00

Om programmet Himmelblå tycker jag mycket!

Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som får mig att ryckas med av denna nya norska serie, men jag sitter där framför tvburken och ler mest hela tiden.

Men det är något som fångar mig, det där lilla vardagliga och ändå är det inte vardagslikt alls.
Jag blir varm och glad.

Ser efter programmet på Kärleksörtens blad som håller upp sina små bladskålar med samlade regnvattendroppar som genomskinliga pärlor.

Även dessa små droppar gör mig glad. Lite vatten som guppar på ett blad.

Frustration

2009-08-03T17:49:00.005+02:00

Efter att i princip sträckläst "Sjöjungfrun" av Camilla Läckberg slog jag något irriterad, eller snarare frustrerad, ihop boken efter sista kapitlet igårkväll.

Slutet är minst sagt egendomligt - en riktig Cliffhanger.
Har någon läst?
Otålig som jag är kunde jag inte motstå frestelsen att kika lite på vad kommande bok "Fyrvaktaren" innehåller och som enligt Adlibris släpps i handeln den 16/9.

Jodå, jag fick som jag ville.
Så nu är jag inte frustrerad längre.
Bara hungrig.

Kvällsmat måste det bli inom kort, min mage skriker högljutt nu. Ikväll serveras det Marskattens somriga Pastasallad med egenhändigt komponerad dressing. Dressingen har inget namn ännu, men det kommer eventuellt...
På tallriken även några skivor grillad kycklingfilé (köpt färdigskivad och jag tycker den är jättegod!)

Om en katt som tycker om promenader...

2009-07-31T17:13:00.010+02:00

Det var en gång en katt helt alldeles svart, förutom en vit remsa på bröstet, liknande en prästkrage.

Alltså den krage som präster har, inte blomman.

Denna svarta katt lyder under namnet Tusse (eller Tussekatten, Kattgrisen, Tuss, Duss, Tissetatten, Långa farbrorn och Svarta Strecket) men är egentligen döpt till Tolouze.

Han är mycket ståtligt byggd, med raka långa ben, vacker tjock svans med päls som liknar en svepande plym. Kroppen är bastant och stabil, med aningens antydan till hängmage, men helt obetydligt häng, bara sådär lite lagom kramvänligt hull!

Den svarta pälsen är tjock, blank och lång. Mycket svårkammad på vintern då det växer en luddig värmande och lockig underpäls.

Denna kisse som fyller 5 år den 11/9 2009 älskar att promenera. Han älskar det så till den milda grad att han tog en 3,5 kilometers promenad i svår terräng, stadsmiljö och järnvägsövergångar i maj 2008 då han tog sig från Lillmattes hus till Stormattes. Promenaden tog en vecka och hans familj var utom sig av oro under tiden.

Denna promenadbedrift har Mr Tolouze nyligen gjort om - för att återvända till de jaktmarker han tydligen saknat väldeliga och som finns vid Stormattes förra bostad.

Han har inte varit där sedan oktober 2008, men inte hindrar det en morsk kisse från att försöka hitta tillbaka! Nejdå.
Någon gång under natten mellan söndag 26/7 och måndag 27/7 bestämmer han sig och går.
Utan att berätta vart.
Hans stackars familj nästan dödförklarar katt i förtvivlan när han inte kommer hem varken måndag, tisdag eller onsdag.
Alla letar i diken, buskar och snår. Letar högt och lågt, ropar och lockar. Sätter upp lappar med bild och en vänlig uppmaning till de som läser att ringa så snart de ser honom.
Ingen ringer och ingen hittar katt.
På tisdag tar L bilen och åker till gamla bostaden med den röda ytterdörren men ingen svart Tussekatt dyker upp där heller.
Men...
Onsdag kväll tar N bilen och åker även hon tillbaka till B-vägen och tro det eller ej: där sitter han!
Kattskrället.
I högsta grad levande, pigg och glad, spinner högljutt och trampar med kattungetrampande tassar i N's knä under transport tillbaka till Stormattes hem.

Som straff har Kattgrisen fått utegångsförbud och Stormatte måste slå dövörat till när jätteledsen katt klagar vid ytterdörren och inte alls begriper varför den hålls stängd hela tiden.

Över stock och sten

2009-07-26T20:33:00.005+02:00

Det kan ibland vara riktigt kämpigt att vandra i skogen på jakt efter guldet...Två timmar i trollskogen känns rejält i benen. Tänkte på vilken nytta en sådan här svampletarrunda är för både kropp och själ!

Små solbelysta gläntor öppnar sig här och var. Vattnet porlar i en liten bäck som skummar sig fram genom mossan.

Man har bråttom...måste hinna före morsan till kantarellerna. Jag ropade och då stannade två svampletande flickor motvilligt så jag kunde ta en bild.

Fick vi något?
Jodå, tillsammans en 3-4 liter riktigt fina kantareller.
Mest njuter jag nog av att bara vistas i trollskogen, lyssna på fågelsång, känna alla härliga dofter.
Bara vara.
I stillheten som råder i en solvarm, mjuk och grön skog får batteriet i själen en ordentlig uppladdning.

Nä-ä fy...

2009-07-23T21:18:00.004+02:00

Satte mig vid datorn för att läsa bloggar, kanske skriva ett inlägg och så...

DÅ...

Fick jag syn på mina naglar.
Som jag planerat att snygga till ikväll, till och med börjat skrapa bort nagellack.

Hoppsan!

Nu har jag verkligen inte tid med bloggeri längre. Måste fixa naglar, nu!

Förresten passar det bra som sysselsättning framför tv, där det pågår friidrott från Karlstad just nu.

Amazing...

2009-07-21T22:25:00.002+02:00

Har ni sett detta?

http://lucullian.blogspot.com/

Ilva...hon är så fantastiskt duktig.

Rosor och taggar

2009-07-21T21:18:00.008+02:00

Detta inlägg kommer att handla om min ca 50 m2 stora Trädgård!

Från början hade jag planerat en helt annan typ av rabatt i min lilla remsa framför husfasaden. Resultatet denna sommar nr. 1 i Karlsdal blev något helt annat...fast jag måste säga att missnöjd är jag inte och inte är det färdigt än heller!

I vintras tänkte jag mig en prunkande rabatt i vitt och grönt, med massor av vita blommor som är så vackra i kvällsljus!
Så tänkte jag mig. För det har jag läst, att vita och silvriga växter är fina i dunklet, dock aldrig sett med egna ögon.
Jag drömde mig bort i blommornas värld och fantiserade hej vilt om...ja, om allt möjligt som skulle visa sig vara ogenomförbart, vilket jag insåg senare under våren.

Men det var bara för att jag läst i flera av dessa vackra trädgårds- och inredningstidningar som bara svämmar över av bilder från förtjusande trädgårdar med stolta ägare liggande i hängmattor under päronträden.

Ni vet:
Charmant leende kvinna i lämplig ålder ( = Marskattens +/- 10 år) med Lacostetröja tjusigt draperad över axlarna som står i öppningen till ett av många "rum" i den välplanerade och välansade trädgården, hon visar på ett vackert uterum med en till synes sliten och väl använd korgmöbel (med det är säkert fejk...) med en underbart vacker och mjuk yllepläd och säkert 114 kuddar i matchande färger nonchalant utströdda som om de vore bara sådär lite förstrött utslängda utan att tänka på var de hamnar, vilket jag såklart inser att de naturligtvis inte är...men jag går på det ändå.
Jag vet att tidningarna tillhandahåller rekvisita och allt sånt kolijox som ger den där lilla extra touchen.
Men ändå, jag trillar dit, suckar, längtar och vill ha!

Vill åsså ha likadant.
Människorna som reportagen handlar om, de verkar alla ha förverkligat någon slags dröm.
Det skulle vara den ultimata trädgården, med alla sina 54 rum och kök, där man vistas och umgås i det oändliga med familj, vänner, grannar och reportrar. Där man odlar, planterar, ansar, pyntar och har sig.
Hur mysigt som helst.
Inte verkar det jobbigt heller. De är ju så glada på alla bilder?
Även om tomten är 3500 m2 med vindlande slingrande gångar, vattenfontäner, med möblemang av alla de slag för alla de olika ändamål som krävs.
Grillrum
Vilorum
Tankerum
Samvarorum
Andrum

Men så landar jag efter hand i verkligheten. Inser att det är deras uppfyllda drömmar.

Inte nödvändigtvis min...

Jag må ha mina, men med min lilla jordremsa framför huset och 26 m2 gräsmatta fylld av maskros, grodblad och annan oönskad grönsak är jag likväl glad ändå.
Stensatt altan har jag, jodå, och den räcker gott! Vi har suttit 12 personer därute, så plats finns om man vill. Så det så.

Jag fortsätter trots det att drömma lite till och tänker skaffa klematis, klätterrosor och rabarber. Det är planerna för tillfället.
Just nu pysslar jag med det som finns i rabatten och som jag faktiskt är väldigt nöjd med!

Nu är det dags för Jubileum

2009-07-19T18:58:00.004+02:00

just för att min blogg "Marskatten" fyller år i juli.

Den 25 juli 2005 började jag med stor förtjusning min bloggkarriär! Vad blir det...bloggat 2005, 2006, 2007, 2008, 2009 = 4 år.

Inte klokt...4 år, vart tog den tiden vägen?

Anledningen till att jag skriver just idag om bloggfödelsedagen är ett inlägg som jag läste hos Trollet och som handlar just om bloggande.

Jag lämnade en kommentar till Trollets senaste inlägg och min kommentar kan ni läsa här, eller titta in hos den välskrivande, trevliga och underhållande Trollflickan:

"Just det där utbytet av tankar och funderingar tror jag är det som lockar mest med bloggen. Ofta slår det mig att väldigt många tänker/känner/reagerar på mer eller mindre samma sätt som jag själv.
Det är tillfredsställande, det är givande och det är beroendeframkallande!

Nu är jag sådan att jag lättar bara lite på locket till mina innersta tankar. Privat är jag nog alltid, ja till och med väldigt privat. För mycket, eftersom jag inte släpper varken in eller ut tankar och människor och det hämmar mig som människa.
Jag försöker lära mig att öppna upp och befria mig från Jante som i mitt fall envist hänger på ryggen och väser i mitt öra hur jag borde vara och tycka och tänka.
Nu triggas jag igång, märker jag och funderar rentav på att skriva ett inlägg om det...Vi får se!

Tack i alla fall, lilla Troll för att du delar med dig av dina kloka filureringar!"

Även om skrivlusten sviktar med jämna mellanrum, när tankarna står still, när anledning att blogga helt suddas bort ur min hjärna så återkommer jag därför att det är roligt med tankeutbytet som bloggandet ger.
Tack vare kommentarerna och utbytet av tankar får man den lilla kick som egot söker. Bekräftelsen.
Jag syns och finns.
Någon läser och bryr sig om vad jag delar med mig.
Det gillar jag.

Tack alla som läser här, vare sig ni kommenterar eller ej!

Randiga fötter

2009-07-16T12:55:00.004+02:00

har jag nu.
Det kallar jag för sommarfötter, när sandalränderna framträder som bleka spår på fotryggen.
Något att glädjas åt känns det som, för det betyder att sandalerna har varit på mycket.
Att man har varit ute mycket.
Sommaren är och har varit fin så här långt.

Mer tidsfördriv

2009-07-16T11:10:00.005+02:00

Uppdatering 17/7:
Detta pusselspel köpte jag på Navet i Borås och det har både vuxna och barn haft mycket kul med. Här finns att läsa mer:http://www.lonpos.co.uk/
Det består som ni ser på bilden, av olikfärgade kulor som sitter ihop i varierande former. Det gäller att tömma asken och sedan lägga tillbaka igen. Det är mycket svårare än man kan tro!

Barnbarnet W älskar att hämta min lilla ask med Lonpos Pyramid från sekretären.

Han kan sitta hur länge som helst och lägga de olika kombinationerna i pusslet.

Någon som har provat?

Det är så svårt!

För det mesta får jag en bit över som inte passar och frestas hårt att bryta isär för att tvinga in biten i lådan.

Men:

Igår lyckades jag, till min stora förvåning klara ett av de olika stegen. Lycklig blev jag och ropade på W att komma och titta.

W konstaterade att jag lyckats och sa coolt att -jamen mormor, jag säger ju att det är enkelt!
Jodå..piece of cake...eller hur.

Tidsfördriv

2009-07-16T10:07:00.006+02:00

Svamparna i "min" skog är för tillfället lätträknade...men det finns gott hopp! Jag har siktat flera kolonier av kantareller som är inmutade genom att jag har markerat med gammalt granris (hur det nu ska fungera att dölja mina skatter för andra svampletare...)
Min tanke är att åka tillbaka för att skörda delikatesserna om en dryg vecka eller så.

Något som däremot finns att hämta i överflöd - det är hallon och blåbär! Ojojoj så mycket blåbär man skulle kunna plocka.

Gårdagens bär kokades ihop till Drottningsylt. Det blev inte mer än tre små burkar, men jag gläder mig mycket åt detta lilla!

På grund av alla flygande kryp i luften gick det inte att vara ute i skogen särskilt länge. Eftersom solen gassade på rejält började svetten så sakteliga att rinna och då dök de upp, de förhatliga Bromsar och Blinningar som bokstavligen sliter köttstycken från huden (känns det som!).

Det är lustigt för myggor och knott störs jag inte av, de biter mig knappt, men broms och blinning är inte lika sofistikerade utan anfaller kreti och pleti, däribland Marskatten.
Usch säger jag.
Det gäller att åka ut nyduschad sval och fräsch, så kanske man klarar sig från dessa anfall?

Borta bra men hemma bäst!

2009-07-13T19:18:00.007+02:00

Hemma igen. Så himla skönt - men lite vemodigt ändå. Ett svagt stråk som förde med sig en känsla av att sommaren är slut dök upp när det var dags att åka hem igen...
Men ändå, jag vet ju, sommaren har nyss börjat! Eller hur?

Hela klanen har de senaste 2 veckorna varit samlad i en grön liten stuga som ligger i sluttningen mot en stor vacker sjö. Sjön, som vi förra sommaren kunde betrakta från altanen, vinka till och heja på barnen som sprang och lekte därnere.
Det var då det.

Förra årets underbara sjöutsikt har i år blivit saboterad av grannen-mittemot som rivit sin gamla lilla pluttiga stuga. Fattar inte vad det var för fel på den, så den måste bort? Låg, liten och bra...

Kan ni tänka att just precis under den varmaste och solglimrande vecka 27 kommer husleverans från Älvsbyhus med en säkert 140 m2 villa på en enorm trailer som fyllde säkert 15 meter av hela den smala lilla vägen.

Motvilligt fascinerade följde vi husbygget och svalde (emellanåt) de elaka kommentarer som dök upp pga grannens egoistiska påhitt om att uppföra en ny byggnad på sin fantastiskt vackra tomt med sjöutsikt.
Det är ju så: 2 minuters promenad längs en liten nedförsbacke och sedan är man framme vid sjön som har fin sandstrand och en vattentemperatur på +23 (detta gällde vecka 27).

Vem vill inte ha den utsikten kvar om man kan?

Tänk, vacker solnedgång som sprider gyllene strålar över vattnet, precis som gjort för att ta vackra bilder och skicka in till lokaltidningen under temat "Min sommarbild".

Vilket jag gjorde. Men inget hände. Det hade jag väl inte räknat med heller, måste villigt erkännas. Så bra är inte bilden.

Lite fin tycker jag kanske ändå....

Vecka 27:

+30 grader i skuggan, i solen vete 17 hur många grader...men jag satt mest i skuggan och läste färdigt Peter Robinsons "En bit av mitt hjärta".

Det var så otroligt varmt under vecka 27, svetten rann vid minsta ansträngning och väderrapporten talade om tropisk värme. Visst borde man ha varit lyrisk när sommaren äntligen kommer och aldrig mer sucka över värmen och ni vet... men det gick inte att låta bli.

Underbart och jättejobbigt...

Vecka 28:

Det straffar sig att oja sig om värme. Med besked ändrade sig väderläget , -10-15 grader kallare under vecka 28. Det var bara att bita ihop och svälja förtreten när åsk och regnmoln hopade sig och formligen dränkte vår omvärld med regn. De första 2-3 dagarna blev ändå rätt hyfsade vädermässigt, och under ömsom sol, ömsom regn ägnade vi en del tid åt att springa av och an med dynor ut och in mellan altan och förråd.

Barnen och vi gamlingar spelade kort, spel som Yatzy och Upwords, tittade på video och kutade däremellan med jämna mellanrum ner till sjön trots ösregn!

Under tiden lyckades jag lästa fyra nummer av "M" som en vännina generöst delar med sig. Inget att ha, egentligen eftersom jag definitivt inte känner att jag platsar bland alla kapitalstarka 55+ karriärsmänniskor, men som tidsfördriv duger de gott.

Väl hemkommen visste jag vad som väntade.

Tvätt.

I stora lass. Som gräddde på moset kommer dotter M och undrar om jag kan ta en del av hennes, när jag ändå håller på.

Nej, riktigt så var det inte, det var tvärtom. Jag erbjöd mig. Så var det. Med påföljande strykning...som just nu ligger i en hög och väntar. Tills det kommer en lämplig dag.

Inte imorgon, för då ska vi ut på svampjakt.

En sak till...

2009-06-16T19:56:00.004+02:00

Vid ett besök i en av Sveriges största skobutiker idag, stod de bara där. Helt plötsligt framför mina ögon.
Röda och förföriskt lockande!
Marskatten föll pladask!
Jag köpte dem på stört och de alldeles jättemjuka och gosiga, röda och fina. Lätt som en fjäder kommer jag att sväva fram med de här små godbitarna!

Billiga var de också, trots att det är skinn runtom. Nöjd är jag.

Det var bara det jag skulle säga innan jag stänger butiken för sommaren...

Sommarlov!

2009-06-16T19:07:00.005+02:00

Nu är det lika bra att ta ett rejält sommarlov från bloggen!

Frånvaron av inlägg efter det senaste, daterat 26 maj är ju ganska uppenbar, eller hur?

Tankarna står still. Jag försöker ruska om huvudet och få några tankar att släppa taget och falla ner på tangentbordet, men de sitter synnerligen fast.

Så är det.

Jag har fastnat i mina tankar.

Vissa kallar det för blockering. Inte vet jag vad som har hänt, men för att mana fram lite skrivenergi inbillar jag mig att det hjälper med sommarlov.

Time-out. Modernt och bra.

Så får det bli!

En underbart skön, solig varm och glad sommar önskar jag alla!

Stigen till och från jobbet är nu grön och skön, en rofylld liten slinga som jag ska traska på två veckor till, sedan blir det semester i tre veckor.

Kära Dagbok!

2009-05-26T21:05:00.008+02:00

Tisdag 19 maj

På jobbet.
Möte kl. 10,00 - 12,00
Ännu en förhandling angående "Krisavtal".
Förhandlingsgruppen bestående av representanter från samtliga fack (i forts. kallad FG) fick en liten uppmuntran av Företaget (i forts. kallad FT).
FT: -Ni pratar väl med varandra?
FG:-Jomenvisst, det gör vi. (morrar inombords ett annat svar = "Nä, vaddå prata med de andra facken? Vaffödådå?")

Ångrar efteråt att inte tanken fick fritt lov att flyga ut ur munnen med bärluft under vingarna.
Nåja, vi fick FT att fundera i alla fall.
De har oss inte på kroken så lätt som de tror.
Löfte om skriftligt förslag till krisavtal vecka 22.
Nytt möte med FT tisdag 26 maj. FG träffas måndag 25 maj.

Onsdag 20 maj

Långledighet i sikte! Fredagskänsla på jobbet. Tänk så lättstyrd man är, arbetar 3 dagar och tack vare helgen som väntar infinner sig genast fredagsstämning. Najs!
Nu ska här kopplas av och det ska bli så skönt att slippa grubbla på avtal, regler, taktik och annat blajblaj på några dagar.
Det blev en trevlig grillkväll med döttrar, som åker hem vid 21,30.

Torsdag 21 maj Kristi Himmelsfärdsdag

Vaknar till en underbar morgon, solen skiner och fåglarna kvittrar sig hesa i morgonljuset. Tack vare ett mörkbrunt linne som Marskatt har under kudden och drar framför ögonen vid 3-4 tiden på morgonen förlängs sömnen i låtsasmörkret till kl. 08.45. Underbart.
Idag skall det ske.
Häcken skall reduceras till ett minimum. Eller åtminstone till en mindre variant. Inte lägre, bara smalare.
Inte min häck, utan den runt tomten. Det är en snöbärshäck. Låter man den härja fritt kommer Marskatt snart inte ut genom gången till vägen.
Det kommer att bli spännande Premiär för Marskatt att hantera eldriven häcksax. Mycket spännande!
Efter två timmars idogt arbete är häck kraftigt avskalad och 3 st skottkärror fulla med häckavfall har forslats till avstjälpningsplats nedanför våra hus.
Svetten rann i strida strömmar längs pannan, trotsade ögonbrynens barriär och forsade salt och svidande som en medelhavsvåg ner i ögonen.
Armar och händer darrade av ansträngning.
Otränad Marskatt....
Jojo, men där fick i alla fall gäddhänget vad det tålde.

Vänliga grannen D i raden nedanför kom förbi och hejade på.
-Nu måste du vila lite! Kom ner så sätter jag på kaffe!
Pausen var välkommen och välbehövlig.
Vi satt en stund på D's altan och njöt av kaffe, äggsmörgås, iskall Cointraux i små sirliga spetsglas och havrekakor.
Filosoferade och skvallrade en stund i solen medan svetten torkade in som en saltskorpa i pannan.

Fredag 21 maj

Lite sämre väder. Uträttade inget speciellt. Bestämde mig för att aldrig röka med, för säkert 174.e gången. Tog apostlahästarna till sopsorteringsstationen och slängde veckans pappersinsamling, 3 gamla odugliga knivar samt två vita glasflaskor.
Gick till Hemköp och köpte mat till Tussekatt + cigaretter. Så länge varade den tanken.
Hem igen och gjorde ingenting.

Lördag 22 maj

Möblerade om och torkade ur alla köksskåp. Ett projekt som legat på is länge, men som efter lång betänketid nu började smälta till inget. Som tur är finns det ett nackskinn att ta tag i.
Resultatet blev mycket bra! Rent och fint, prydlig ordning igen.
Ännu ett projekt förverkligades: ny gardin till köksfönster. Katt deltog med liv och lust i detta projekt.
Av någon egendomlig anledning dras Tusse som en magnet till köksbordet när sylåda, tyg och måttband kommer fram.

Resultatet beundrades vederbörligen på lördagen den 22 maj när döttrar och barnbarn kom för att smaka på Marskattens "Knäckiga Rabarberpaj" med vaniljsås. Äkta inköpta rabarber från Willys. Jag måste köpa en egen rabarberplanta!!!

Söndag 24 maj

Utflykt till Staden. Döttrar, barnbarn och Marskatt tog två bilar och körde in till Staden för ett besök på Badhuset.

Mammor och moster som inte ville bada utan föredrog butiker drog vidare, medan Marskatt och barnbarn badade i 3 timmar - eller rättare sagt, barnbarn badade.

Jag stod i vågskvalpet och tittade på, lyssnade, log och klappade händer åt alla konster som de små liven stolt visade upp.

Efteråt, Tacokväll hos dotter L.

En vecka fylld av allt och inget. Mycket tankar, många funderingar, en massa skratt, god mat, kramar av barn, barnbarn, föräldrar, mycket sömn, mycket sol och luft. Syrener som blommar och doftar försommar. Smultronplantor som börjar blomma. Glädje över vackert väder som ger ledigheten den där lilla extra portionen av välbehag.

Visst njuter man mer när vädret är fint, även om man inte nödvändigtvis är utomhus hela tiden.

Det har snöat länge nu!

2009-05-18T21:11:00.010+02:00

Här i våra trakter snöar det dagligen!
Periodvis så mycket att det nästan blir lite jobbigt att ta sig ut.
Det viner och ryker, det fastnar i näsa och ögon.
Katten sitter förundrad och följer de vita tussarna som viner förbi hans nos. Ibland gör han ett försök att fånga de vita tussarna som virvlar förbi, lite skojsamt runt, runt i luften.

På jobbet satt vi en dag och såg ut genom fönstren och följde smått halvintresserat de flingor som föll. Någon kommenterade att "det ser precis ut som snö".
Precis så.
Någon som vet vad det är?
Jag vet!
Jag upptäckte av en händelse, på min lilla promenadstig till jobbet, vad det är som liknar ett snöfall i maj.
Sälgen, som blommat så vackert och ihärdigt, har nu långa utblommade korvar som släpper vita frövirvlar liknande maskrosfrön.
Egendomligt mycket i år, verkar det som.

Ute på trappan tidigare ikväll, satt jag och småpratade lite med lille Herr Katt som behövde ha en nypa uteluft. Tusse trivs med den lite svalare temperaturen och jag, jag bara satt där på min trappa och babblade ut i tomma luften med med katt som inte brydde sig nämnvärt om mina ord.
Under tiden kikade jag ner i min stora blomkruka som står framför entrén och upptäckte mängder med små groddar i jorden.
Det slog mig att det är just alla dessa sälgfrön som legat som ett luddigt räcke i rabatter och gräsmatta ett bra tag nu, de slår rot!

Titta:

Med min dåliga kamera framgår det väl kanske inte så tydligt som jag skulle önska, men tittar man noga, ser man de små gröna groddarna.

Ser ni de ljusgröna partierna av groddar? Inte den lite större i vänsterkanten utan de små, små prickarna överallt.

Ja, oavsett vad ni ser eller inte, så fick de små groddarna mina tankar att associera fritt...

Jag tänker mig att sälgfrön är som tankar, som flyger planlöst runt, utan mening och till synes utan mål, men rätt vad det är finner de en plats att landa på.

Om jordmånen är tillfredsställande, kan grodden/tanken slå rot och börja växa. Tillkommer så lagom doser med näring börjar den växa och klättra uppåt.

Efter hand, med lite uppmuntran och ytterligare näring, börjar den sträva högre och högre upp.

Inte bara groddar utan även Tankar kan ibland göra så, vissa kan till och med växa tills de stiger en över huvudet.

Trots att man är 50+ och utom tvivel i besittning av viss erfarenhet, så kan vissa groddar "välja" att fastna och vilja gro, trots ihärdig gallring och försök till utrotning.

That's it.

Sedan tänkte jag inte så mycket mer utan gick in till vardagen igen.

Uppdrag Granskning

2009-05-13T21:32:00.003+02:00

Var det någon som såg?
Jag gjorde det.
Och jag grät mig igenom i stort sett hela programmet.
Jag undrar...
Vart är vi på väg egentligen i Sverige? Vad blev det av välfärden?

Hur i himlens namn har det kunnat gå så långt att gamla människor tvingas hanteras så illa som vi fick se idag (och tyvärr säkert bara ett av tusentals exempel) att omsorgspersonal mot sin vilja och yrkeskunskap/etik, i princip bara "förvarar" de äldre i väntan på den slutliga lindringen - döden?!
Är det Ättestupa som enda återstående alternativ som väntar, eller vad vill man?

Jo, jag har hört och läst om hur kommunerna tvingas dra ner på sina kostnader, vilket innebär att skola, vård och omsorg som är de tyngsta posterna får stryka på foten.

Vi kan ta ett enkelt exempel från den kommun jag bor i:
Man planerar att lägga ner mindre skolor i de yttre kommundelarna, dra ner på sjukhus-/akutvård, äldreomsorg i form av aktiviteter och terapi, osv.
Neddragningar som endast drabbar de som är i mest behov av aktivitetsstöd.
Vilka är de?
Barn och gamla!
Vet ni vad de gör i vår kommun idag?
Man anlägger en ny Centrumgata, tjusigt värre ska det bli!
Gångstråk, enkelriktade "stadsgator" (moahahahaha...) planteringar, vattenspeglar, sittplatser i etager.
Ojojojoj vad vi kostar på oss, medan de gamla på de "Särskilda boenden" som finns runtom i kommunen inte ens kommer ut, om inte mågon tapper anhörig tar ledigt från jobbet för att köra ut rullstolen i solen.
Det är så sjukt så man saknar ord.

P.S.
Försökte utan att lyckas länka till kvällens Uppdrag Granskning.
Får någon tillfälle att se det, så rekommenderar jag det varmt. Man får sig en rejäl tankeställare.

Nej, kära vänner!

2009-05-07T22:40:00.002+02:00

Här kommer en liten förklaring (och ursäkt):
Jag känner inte för att blogga just nu. Jag vill inte kommentera, vill inte vara intresserad och engagerad i andra som det känns för tillfället.
Jag känner inte för att läsa igenom min långa blogglista, som visserligen brukar vara fylld med massor av intressanta och läsvärda inlägg.
Men som det känns nu, så tar det emot. Lusten saknas.
Vad det nu än beror på, vad man än vill kalla det...

Jag känner helt enkelt inte för det just nu...

Vi hörs och ses, kanske lite längre fram i tiden.

Det kan vara så att det är ett vårfenomen, klimakterietantbesvär, what ever.

Jag behöver faktiskt inte ursäkta mig heller...

Unna dig tid för återhämtning

2009-05-03T20:26:00.008+02:00

står det i dagens bilaga till en av kvällstidningarna.

"Vila är ingen lyx utan livsnödvändig" läser jag med stort intresse på sidan 46.
"Våga leva ditt liv som du själv vill" läser jag med ännu större entusiasm på sidan 36-37.

Tankarna börjar fara runt:
Det låter så väldigt bra att ta till sig texterna som propagerar "Du mår bra av att välja, av att känna att du har makten och styr ditt liv"
"Få kontakt med din inre röst och uppfyll dina drömmar." (Yeah, right. Marskattens kommentar)

Detta att få kontakt med sitt inre gör man i 7 steg - i utförligt beskrivande text som jag kortfattat återger nedan.
Så, detta klippte jag ut från tidningen, med avsikten att sätta upp på kylskåpsdörren och läsa varje dag som ett slags mantra, med avsikten att lära mig få kontakt med mitt inre...
Vad som händer efter steg 7 torde väl vara att mina drömmar är förverkligade (gode Gud hjälp mig så det stämmer) men F-n vet.

Förstå tidigare val. (Lyssna på din inre röst, vad säger den?)

Bejaka din vilja. (När du har lyssnat och fått koll på dina tankar, känn efter vad den inre rösten säger)

Ge viljan fria tyglar (Testa sig fram genom dagdrömmar, inspiration och information.)

Se verkligheten (Se hinder, tänk realistiskt, var kommer jag bäst till rätt?)

Dags att välja (Låt allt ta sin tid, tillåta sig att misslyckas, ta det som ett steg på vägen)

Gör en plan (Visioner och delmål, kom i håg att be om hjälp av andra vid behov!)

Nå ditt mål (Leta efter flödet, låt inte förändringar vara ett kämpande)

Jag är inte säker på vad jag lär mig av detta, eller om jag lär mig något alls! Jo - kanske att det triggar igång tankeverksamheten kring vad jag vill ha ut av mitt liv och det vore ju positivt i sig.

Mitt liv styrs för tillfället inte helt och hållet av vad jag bestämmer själv eller av min egen vilja. Jag låter mycket ske för att det måste vara så, oavsett vems vilja som styr.

Detta faktum är något som jag får ta mig en rejäl funderare på. Kanske genom att läsa ovanstående 7 punkter några gånger. Vem vet.

Annars?

Dotter L har flyttat från lägenhet med stort L till lägenhet med litet l. Ändå gör hon en stor vinst, ekonomisk och standardmässig. Mindre yta, men större bekvämlighet och trivsel. Stort slit var det dock innan allt var klart. STORA blåmärken på Marskatts lår är bevis.

Vissa nödvändiga justeringar i dotter M's lägenehet har utförts. Visst slit var det också, blåmärken här och var vittnar även här om det.

Häck, gräsmatta och minirabatt har ansats så Marskattens minitomt är äntligen klar för riktig användning. En del plantering kvarstår, men oj, vi får inte glömma, det är bara den 3/5. Än är det vinter kvar säger mor! Visst var det lite slit att greja idag- men skönt slit ändå! Inga blåmärken, tack och lov!

Däremellan: solstunder, grilltajm, en givande shoppingrunda, tvätt, strykning av sagda tvätt, justering av fåll på för långa jeans, umgänge med familjen, m.m.

Tack för rara kommentarer i mitt tidigare inlägg.

Rensad gräsmatta, väl klippt är det inte mycket kvar av gräs...mest jord och mossa.

Häcken började "anfalla" - dvs växa inåt gången och för att undvika panikkänslor både för mig själv och besökare gick jag loss med en sax idag. Tyvärr finns inga före- och efterbilder. Detta är "efter".

Här skall så småningom rosorna planteras. Senare, när kraft och lust återvänt. Det är på G, så vi får se! I köket trivs en helt omöjlig ampellilja. Hopplös att ta livet av.

Det är lika bra att erkänna....

2009-04-29T22:09:00.001+02:00

bloggeriet måste nu få stå tillbaka en tid. Det finns för tillfället många andra saker i tillvaron som pockar på uppmärksamhet.

Återkommer!

Vi hörs!

efter en stunds eftertanke

2009-04-28T22:51:00.003+02:00

kommer jag på att livet trots allt är ganska bra.
Väl hemkommen sitter jag på trappan och ser på nymånen som hänger som en nyskalad citronskiva på den svarta natthimlen.
Katten passar på att gå ut på en lite kvällspromenad, det passar förresten bra nu när inga bilar kommer att köra förbi på bra många timmar, innan morgonpasset börjar igen.

Kvällen har passerats med flera timmar i sällskap med familjen, alla tillsammans: döttrar, nästan alla barnbarn, gamlamommo och gamlaoffa, lite mat och några glas vin.
Många glas vin, i och för sig för många för att vara en tisdagskväll, men so what. Ibland behövs det.
Några timmars ventilerande av tankar, vridande och vändande på problem. Det fanns behov av att få hjälp med att se saker från en annan vinkel.
Det behövs ibland, inte bara inom familjen.
Ventiler.
Familjen.
Som alltid finns där i bakgrunden som den stöttepelare den är menad att vara.
En för alla, alla för en.
Det tillståndet gällde ikväll.
Så stärkande och skönt för alla.

Jag älskar mina döttrar, mina föräldrar och mina barnbarn. Vad gjorde jag utan dem. En liten fjutt.
Kvällens ämne var inte mitt, om någon undrar, min uppgift var och förhoppningsvis förblir, stöttepelare Mamman.

Det var det för ikväll. Natti natti

Varsel...

2009-04-23T21:33:00.004+02:00

Så äntligen kom informationen om hur vi skulle drabbas av neddragningen på jobbet.
4 tjänster hos oss på kundservice skall bli 3,5.

Jaha, detta är faktum. Store Bossen har sagt sitt.
Svetten börjar genast rinna utmed ryggen. pannan, armarna, you name it. Hjärnan startar som ett ånglokomotiv pumpa kalkyleringar om inkomstbortfall, A-kassa, inkomstförsäkring.
Det blir lite en känsla av att ramla tillbaka till koltåldern - "mamma, hjälp!" Gode Gud, inte jag, inte jag, inte jag.

Förslag från Ledning:
1 person går ner i tid med 50%
Alternativt: 4 personer går ner i tid med motsvarande 12,5% i tid.
För min del skulle det innebära ett minus på 2500:-/månad.

Vad gör man i ett sådant här känsligt läge? Säger till 3 kollegor att självklart vill jag att ni alla ska få jobba vidare, jag avstår från min lön för att alla ska få jobba kvar?

Eller - vilket i det här läget känns mest rätt för mig:
Jag säger helt enkelt som det är:
Som ensamförsörjare har jag inte råd att vara lojal mot en kollega genom att betala för att han/hon skall få behålla 100% arbete.
Jag vill och har rätt att begära 100% anställning. En sänkning av tid och lön, även om den är tidsbegränsad, innebär en oerhört stor risk.

Nu är det väldigt nära att kraftord behövs, men attans vad jag tycker detta är komplicerat. NU saknar jag min man.
Janne. Nu hade vi kunnat diskutera.
Å andra sidan, hade han levt, hade jag förmodligen gladeligt ställt upp på en lönesänkning för att rädda kollegor, därför att jag hade trots allt haft ekonomisk trygghet genom honom.
Ja, nu kom behovet av kraftord igen.
Men, man får inte svära, men satan vad svårt det är ibland.

Gammal kärlek...

2009-04-23T20:57:00.002+02:00

rostar visst!
Jodå.
Efter en tids mailkorrespondens, samt diverse kommentarer på Facebook är jag nu nöjd.
Nu vet jag att min gamla tonårskärlek har det bra, gift som han är och har tre välartade söner med bra jobb/studier till läkare. Själv är han pensionär sedan två år.
Lycko de som kunde gå i pension vid 57. Efter 2007 ändrade man reglerna i Italien och höjde pensionsåldern till 62.
P - som 2007 var just 57, gick i pension innan de nya reglerna trädde ikraft.

Med denna information var jag nöjd. Allt är bra, hans liv är bra.
Någon som trodde jag ville något mer?
Nej. Inte jag i alla fall.
Bara för det, så ramlar det in mail med frågor om jag är stött, eftersom jag inte svarat på två dagar.
-Mäh, hallåååå! Jag bara älskar dagens ungdomars uttryck...hur dålig svenska det än må vara.
Jag har ett liv. Bara för att jag inte kollar mailboxen varendaste dag betyder det inte att jag är sur.
Jag blev plötsligt med expresspost förflyttad 40 år tillbaka i tiden. Till den tid för längesedan då jag var något av en fånge. Fångad av en bild av kärlek som i själva verket var en infatuation. Japp, så var det.

Nu förstår jag varför jag gjorde slut.

Nu är jag vuxen. Och mår ganska bra, ensam.

Vårkväll...

2009-04-15T20:19:00.006+02:00

Uppdatering - på begäran av Humlan som vill se "felköpet". Här kommer bild på jack-kavajen.

P.S. råkade av misstag radera hela mitt inlägg om SPAM - det är borta nu.
Skulle sätta en etikett på inlägget. Japp, det blev fel etikett och istället för att ta bort den, råkade radera jag hela inlägget + alla kommentarer. Så kan det gå. That's life....

´
Forts. från tidigare inlägg ikväll:

Kan det vara annat, med +15, ljummen luft, nästan obefintlig vind.
På väg hem från jobbet kände jag en svag, svag doft av poppel som slår ut.
Har ni känt den lite söta blomliknande doften?
Jag bara älskar den.

Idag åkte mina vinterytterkläder ner i källaren! Good bye, dunjacka, tjocka vindtäta vinterjackan och vinterkappan. Så himla skönt var det.
Nu är det vår på allvar. Sedan må det vina nordanvindar bäst det vill, då får jag frysa lite, eller ta bilen.

Bland vårjackorna som jag hämtade upp finns min ljusgröna mockajacka, som jag a l d r i g använder, men eftersom den var ett fynd för 150:- måste jag bara lära mig att älska den.
Jag måste, eftersom den var så billig...
Felköp kallas sånt,annars.

Vid kanten av min lilla minitomt växer en liten lustig planta, som jag var på väg att utrota för några veckor sedan.
Häromdagen upptäckte jag att det var väl tur de fick stå kvar, för nu har de allra sötaste små lindblomsblå blommor slagit ut.
Det liknar te-veronika, men detta är en trädgårdsväxt, så den heter förstås något annat.
Någon som känner igen vad det är?

Tusse följde intresserat med när jag tog bild på de små blommorna. Ska man fota katt gäller det att vara snabb i vändningarna. De vrider runt lika fort som en gris blinkar.
Han hälsar för övrigt! Höften är riktigt bra nu. Han går nästan obehindrat, haltar bara om han legat stilla för länge. Precis som en annan...

Till dig Janne

2009-04-13T20:30:00.001+02:00

What a wonderful world

Annandag Påsk - 13 april

2009-04-13T18:36:00.003+02:00

För 35 år sedan gifte vi oss, maken och jag.
Det var Påskafton 1974.
En evighet sedan, ändå alldeles nyss.

Han var min man, min bäste vän och stora kärlek. Vi delade allt. Verkligen allt.
Numera kan jag tänka på och prata om honom utan att få den där stygga kniven som bildigt talat, sticker in i mig, rakt in i hjärtat och vrider om.
Det går bra faktiskt.

För 40 år sedan gjorde jag slut med mitt livs första kärlek, en romantisk tonårskärlek som jag enbart minns med ett litet vemodigt överseende leende.

Men...
Stort MEN!
Han var och är bosatt i Italien.
Av en ren händelse fick jag, för ett bra tag sedan, för mig att söka honom via Internet och upptäckte att det fanns en person med samma namn på Facebook.
Jag skrev en liten kryptisk fråga för att se om det möjligen kunde vara just han, och tänka sig!
Just idag fick jag svar. Det är han.
SÅ himla konstigt det kändes.
För att kommunicera på rätt sätt via Facebook krävs att man är online samtidigt och det har vi inte varit.
Egentligen är det ju som att maila, när jag tänker efter.
Nu väntar jag i alla fall på hans svar, på alla mina frågor och de är många!
Tänk, 40 år...

Långfredag

2009-04-11T22:21:00.008+02:00

Nu backar jag lite i tiden och tar inte påskhelgen i kronologisk ordning, men so what?

Långfredagen tillbringades här.

Hela "klanen" på vår sida = mostrar, kusiner, gamla mormor och morfar, samlades för att heja på J som skulle tävla med sin Thora i 2 klasser av Islandshästtävling.

T8 och 4-gång var de grenar som J ställde upp i.

Fråga mig inte vad det betyder, för jag har inte speciell koll. Det finns hur många tävlingsklasser som helst, när det gäller Islandshästar.

I alla fall så sken solen mild och varm, man kände endast av en sval vind i nacken som talade om för oss att det inte är sommar ännu. Vindtät jacka var väldigt bra att ha, trots +15 graders vårvärme.

Flickan vann inte, hon kom tvåa i båda momenten, men fick i alla fall rosetter på hästen som belöning!

Tjo och tjim, handklappningar och visslingar fick hon av publiken som beröm för sin insats. Massor av kramar också förstås!

Lite smått nervös innan starten.

Travmomentet - det gick bra!

Gamla-mormor kramar om och Gamla-morfar ser förtjust på.

Här har vi fått rosett nr. 1 och Thora får beröm.

Mamma och moster är framme och gratulerar -resp. fotograferar.

Jag som alltid undvikit närkontakt med dessa fyrbenta varelser var till och med framme och klappade Thora på mulen! Fattar inte vad som hänt med tant Marskatt...
Stolthet över barnbarns underverk gör tydligen susen, för när de egna döttrarna tog ridlektioner höll jag mig på behörigt avstånd.
Närvarande, jo det var jag, men inte mer.
Tur att tanter kan ändra sig.

Påsk...

2009-04-11T21:56:00.004+02:00

l vår familj betyder jul -och påskhelgen att man umgås mycket inom familjen. Så även denna helg!
Det är en mysig tradition som jag hoppas flickorna vill fortsätta med, för man vet aldrig vad som händer!
Det är enkelt nu, så länge är de alla singlar, men rätt vad det är dyker det upp en partner som eventuellt vill tillföra sina traditioner och vanor.
Nu pratar jag inte för egen del, när det gäller partner alltså, jag värmer mig än så länge på Elisabets savann...

Jag har nyss vinkat av gänget, denna kväll ännu en gång och det var likadant igår...jag tänker och är så glad för att de vill komma hit till mig, för att fira påskafton i all enkelhet.
De vill faktiskt.
Eller beror det på solen och på det faktum att min lilla altan är så himla trevlig i kvällssol? :-)
Skojar bara.

Glad Påsk!

2009-04-11T12:34:00.002+02:00

Årets första vitsippa hittade jag igår!

Vårtecken efter vårtecken börjar ramla in.

Sädesärlan trippar på gatan.

Solen värmer så skönt.

GLAD PÅSK !

Panik

2009-04-07T20:57:00.006+02:00

Bensinen var slut (ja, nästan i alla fall...) i SiggePigge så efter jobbet åkte vi iväg för att mata honom lite.
Han har förresten fått sina sommarskor idag. Farbrorn som bytte skor påpekade att det är nog sista sommaren med de här skorna...(!)
*gulp* - tusenlapparna fladdrar förbi, medan tankarna börjar fara.
-Du menar att det går att köra en säsong till, undrar jag, med lätt darr på rösten.
-Jovisst, men inte två säsonger till, om man vill köra säkert, säger snälle bilskomakaren.

Nu blev jag lättad och tänker att på ett år ska jag ju kunna skrapa ihop till nya sommarskor till min lille SiggePigge. Om han får behålla hälsan förstås. Men det tror jag.

I alla fall, vi var på bensinstationen, eftersom han var hungrig. Rejält också.

När vårt ärende var avklarat skulle jag in till stationen för att betala.
En före mig i kön.
Jag började gräva i väskan efter min portmonnä - eller plånbok, eller börs, eller vad man nu vill kalla den tingest som i mitt fall innehåller nästan det mesta av livets nödtorftigheter.
Den fanns inte där...
Grävde lite till medan killen i kön före mig gjorde klart sitt ärende.
Grävde ännu mer, började bli kallsvettig.
Var f-n är den?
Min tur i kön.
Jag tvingades konstatera att min plånbok inte låg i handväskan. Svetten rann ymnigt vid det här laget.
*hrm*
Harsklade mig lätt, tog på ett inställsamt leende och berättade hur det låg till.
Tji pengar....
SiggePigge fullmatad...
Flickan i kassan tog Siggepigges registreringsnummer, efter att jag bedyrat att pengar finns, vänta lite bara, ska bara sticka hem och hämta min plånbok...
Hon trodde mig...som tur är och jag for iväg som en pil, medan tankarna for runt som illrar i hjärnan.
Var i hel...te är den? Jag började till och med spekulera i att någon kommit in på kontoret och länsat min väska.
Ni, förstår, spärra konton, förlorade kontanter...allt for igenom skallen på väg hem.
Men den låg på köksbordet, den dumma dumma plånboken. Låg bara där och väntade.
Jag blev nästan arg på den.
Nu är bensinräkning betalad i alla fall, med hjärtat i halsgropen.

Har ni förresten känt vilken underbar kväll det är ? Ljummet och fint, ingen vind, en liten koltrast flöjtar i en dunge utanför huset.
Sädesärlan pilar förbi med sitt karakteristiska "tvidevitt"och skatorna flyger i skytteltrafik med grenar 3-dubbla deras egen vikt. Det blir fint byggmaterial till ett skatbo.

Det är vår i Marskattens värld!

Fredagstema - GULT

2009-04-02T21:53:00.019+02:00

GULT är denna fredags tema komponerat av Västmanländskan som har tagit över Show & Tell under april.
Eftersom jag har lite annat för mig än att blogga imorgon (för ovanlighetens skull!) kommer redan nu mitt inlägg med tema Gult.

Jag kan inte sätta fingret på orsaken till min lite negativa inställning till den gula färgen...det är ingen färg som jag är direkt förtjust i och har aldrig varit, varken när det gäller inredning, kläder eller trädgårdsväxter.

MEN - jag har trots det vissa gulingar, som väcker mycket positiva känslor! De kommer här:

Min första guling är en Tussilago Farfara som plockade jag idag: 4 st små knubbiga exemplar hittade under en promenad efter lunch. Nu står de i en liten minivas utanför receptionen på jobbet.

Och tänk vilken reaktion det blir på människor som upptäcker den lilla vasen! De flesta blir sååå glada och genast börjar samtal om lyckan av att hitta de allra första söta små gula Tussilago(eller Hästhov, som det hette när jag var liten!)

Min andra guling är påskens blomma nr. 1: Påskliljan! Den är vackrast utomhus tycker jag, för inne i ett varmt rum säckar de ju ihop så snabbt. Dessutom gillar jag inte doften, som sticker i min näsa. Men ändå, visst är det något speciellt med narcisser.

Min tredje guling är mjuk och god! Jag äter med förtjusning nästan varje dag!

Här nedan en superfavorit bland alla gula - Herr Kantarell, som jag kan gå i timmar genom skog och mark för att plocka. Jag älskar kantareller!

Vilken tur att färgen på verktyget i min svampkorg är av rätt färg!

Nu måste vi såklart visa Tussekattens gula favorit - en läcker gul förpackning som dessutom har en vacker gul katt på. Det kan inte vara bättre...

Till sist ännu en förpackning - en liten gul påse som innehåller flingor av råg, som kokade till en len gröt ger magen den allra bästa tänkbara start på dagen. Med mycket lingon, mjölk och en mugg kaffe mår jag väldigt bra!

En helg fylld av solens gula ljus önskar jag alla! Marskatten ska städa, röja, hjälpa dotter med flytt, plantera i krukor, se till grav, putsa fönster, tvätta, byta däck. Ni förstår...jag hinner inte blogga...

Övriga som brukar blogga med tema Show & Tell:
Annika, Desirée, Saltis, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Lia, Leopardia, Marina, Ingabritt, Strandmamman, Jemayá, Mia D, Lena, Mais oui, Erica, Mia, Jennie, Marie, Moster Mjölgumpa, Taina, Christel, Sparkling, Sara, Under ytan, Västmanländskan, Lena W, Emma, Musikanta, Norrsken och stjärnfall, Bollebygdsbo

Vill ni läsa något fint?

2009-04-01T22:27:00.001+02:00

Titta in här - hos en kvinna som ofta delar med sig av vackra tankar.

April, april

2009-04-01T22:06:00.007+02:00

Någon som blivit lurad idag?
Det blev jag!

Vid kaffepausen idag, slängde en av de administrativa cheferna, sådär helt apropå, ur sig en kommentar som skulle innebära avsevärt merarbete för oss på kundservice.

Jag var olyckligtvis den enda som uppfattade hans kommentar i det allmänna surr som alltid råder kring kaffebordet, men jag informerade (väldigt upprörd!) mina kollegor när vi väl var tillbaka vid skrivborden efter kafferasten.
Alla (de övriga 3) blev lika upprörda, eller rättare sagt lika småförbannade, som jag.

Mummel, mutter, fnys....en bra stund lät det så i rummet, innan det gick upp för mig att det naturligtvis var ett aprilskämt.
Lättlurad som jag är, hade jag förstås gått på skämtet. De andra skrattade gott åt mig, trots att de själva varit lika lättlurade. Men det bjuder jag på.

Ja, så kan det vara när man är godtrogen...

Annars finns det ett lustigt aprilskämt här.

Nu är vi där igen...

2009-03-31T19:55:00.002+02:00

Kallelse till alla idag: Stormöte på stora konferensrummet kl. 11,00.
ALLA

En sådan möteskallelse brukar bara betyda en sak:
Ja...
Varsel..
Igen...

Nu visste jag visserligen om det i förväg, i egenskap av facklig företrädare för tjänstemännen på vårt företag (Styrelsemedlem i Unionen, heter det) men det var lika erbarmligt tråkigt och sorgligt för det.
Inom kort väntar mötesförhandlingar, allvarliga sådana, eftersom det återigen kommer att handla om att med företagsledningen tvingas enas om X antal personer som inte kommer att få behålla sina arbeten.
Det är inte första gången som jag går igenom denna process, men ingen rutin i världen kan hjälpa mot den sömnlöshet som jag vet kommer som ett brev på posten eftersom jag bär med mig funderingarna hem till sängen och även den maktlöshet som
man många gånger känner i förhandlingar när det låser sig pga ställningskrig om vem som skall vara kvar och vem som måste gå.

När min valperiod är över om ett år tänker jag inte ställa upp på omval...
Jag avskyr sitsen i denna situation.

Fredagstema - Om jag vann 10 miljoner...

2009-03-27T05:57:00.008+01:00

Sista fredagstemat för Mars, enligt Erica.

Om jag vann 10 miljoner....

Svindlande tanke...
Det vore ju såklart helt fantastiskt underbart – ja, otroligt trevligt....

Så här skulle jag nog vilja göra:

Ge döttrarna 2 miljoner var = 4 miljoner kvar

Ge mina föräldrar 1 miljon = 3 miljoner kvar

Sätta i 1 miljon på pensionskontot = 2 miljoner kvar

Göra mig skuldfri = 1,9 miljoner kvar

Boka en lååång resa, två veckor minst och ta med min familj (10 personer) till ett soligt och varmt land, där det inte finns ormar, ödlor, myggor, eller andra ondskefulla kryp = 1, 83 miljoner kvar

Skaffa ett sommarboende vid havet någonstans. Helst Västkusten kring Varberg – Falkenberg. Kanske Boberg? Eller Steninge? = 1,0 miljoner kvar

Byta vindrutetorkare till bakrutan på min bil SiggePigge + lämna in honom på heltvätt, samt byta däck = 996 000:- kvar

Byta ut köksbord och stolar – köpet från i höstas (som nog var något förhastat...) har jag ångrat bittert och skulle gärna gärna vilja ha något annat.... = 991 000:- kvar

Sälja befintlig möbel i köket = +2500:- = 993 500:- kvar

Beställa tid för ögonoperation, kasta glasögon så långt bort det bara går. = 968 500:- kvar

Boka en trädgårdsentreprenör och låta göra om ytorna på framsidan av min lilla minitomt. Jag vet precis hur jag skulle vilja ha det! Till vänster bärbuskar, örter och annat matnyttigt. Gräsmattan ska helt bort, det ska bara finnas små runda rabatter med en liten gång som slingrar sig runt bland växterna. Till höger en ny altan i trä, rund och i de 4 hörn som bildas av den fyrkantiga tomten skall det växa rosor, lavendel, kattmynta och klematis. På väggen vill jag ha upp en svart terrassmarkis som vevas ut över altanen = 938 500:- kvar

Leva lite loppan för resten av pengarna...shoppa loss ordentligt!
Så tror jag det skulle bli. Det skulle kännas väldigt bra.

Trevlig helg tillönskas alla som tittar in här!

Nu ska jag ut och skotta. Vintern vill inte släppa greppet än, ni skulle se så mycket snö det vräker ner igen.

Övriga "Show & Tell" - fredagstema-bloggare! Jag hoppas jag fått med alla:

Annika, Desirée, Saltis, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Lia, Leopardia, Marina, Ingabritt, Strandmamman, Jemayá, Mia D, Lena, Mais oui, Erica, Mia, Jennie, Marie, Moster Mjölgumpa, Taina, Christel, Sparkling, Sara, Under ytan, Västmanländskan, Lena W, Emma, Musikanta, Norrsken och stjärnfall, Bollebygdsbo

Earth hour..

2009-03-25T20:43:00.002+01:00

Det började med ett mjölkpaket...
1 liter mellanmjölk i läcker svart förpackning.
Coolt med svart mjölk, tänkte jag utan att fundera mer och köpte med mig hem.
Insåg inte syftet.
Nu vet jag.
Det är Earth Hour - lördag 2009-03-28 kl. 20,30 - 21,30

Självklart så släcker jag all belysning och annan icke nödvändig elektricitet på lördag!
Under "bästa" tv-sändningstid - 20,30 - 21,30.
Jag gör det gärna.
Robinson-äventyret kan kvitta!

Aprilväder 24 mars

2009-03-24T17:38:00.003+01:00

Vilket löjligt väder vi haft i våra trakter idag!

5 minuter sol!
5 minuter med snö som fullkomligt vräker ner!
5 minuter sol igen, all snö smälter bort...

och så...5 minuter snö, igen!

På detta en isande och bitande nordanvind som för tankarna till Nordpolen, Sibirien eller nåt...

Då är det skönt att krypa in i sin lägenhet och mysa.
Mysa och mysa, nu blev det väl aningen överdrivet.

Först ska här lagas mat, strykas tvätt och säkert något annat jätteviktigt hushållsarbete som jag förträngt. Jag brukar ha en förmåga att göra det...

Och javisst, städa badrum!
Därför att: imorgon hoppas jag att VVS-killen kommer och äntligen byter ut den vedervärdiga toalettsitsen som säkert är från 1800-talet, så äcklig och sliten är den. Jag har aldrig varit med om maken. Ni vill inte se...

Sedan är jag lovad att få monterat upp en duschstång på väggen vid badkaret, något som är hett efterlängtat hos Marskatten!
Jag ser fram emot att kunna stå upp och duscha igen, efter 5 månader sittande i badkar. Det är väl ok att sitta ner och duscha i badkaret, men jag längtar så efter att kunna stå i duschen.
Enkla glädjeämnen för Marskatten just nu.

Tummen upp

2009-03-23T18:42:00.002+01:00

För B som så tåligt uthärdade gårdagen.
Nu är tummen ordentligt ihopsydd (nageln är borta) och jag ska inte gå in på närmare detaljer om hur skadad tummen blev, men obehagligt värre var det....

När jag ringde imorse för att höra hur det gått under söndagskvällen, svarade B och hälsade glatt när han hörde min röst. Lille plutten, jag fick svälja klumpen som växte i halsen, medan jag hörde mig för hur han mådde.
-Bra...
-Har du ont i tummen, frågade jag.
-Ja, lite, men inte så farligt, svarade B.
-Jag kan inte cykla nu, eller klättra i klätterställningen på skolan och inte spela bandy och fotboll.
-Nej, svarade jag, du får vara lite försiktig nu så det får läka ordentligt och bli bra.
-Ja, svarade han, men jag kan spela Yatzy, bygga med Lego, spela spel, läsa och se på tv.

Optimist - kallar jag det för.
Så underbart, men positiv inställning.

Hans mamma berättade att när det hela var klart vid 1/2 11 på sjukhuset igårkväll, sa B:
-Så skönt att det äntligen är färdigt.
Sedan ville han åka hem till mamma.

Nu blev det oroligt...

2009-03-22T20:45:00.004+01:00

Lille B's pappa ringde till mamman (min dotter N) för lite drygt en timme sedan och berättade att han och B var på sjukhuset för B har skadat tummen.
Illa, verkar det som, för B måste opereras och det omgående.

Dotter N och syster hoppade i bilen med en gång och stack iväg till sjukhuset.

Kvar sitter man, här,med oroligt hjärta och kan inget annat än vänta och undra.

Hoppar över

2009-03-21T08:10:00.002+01:00

blogginlägg nu.
Jag hoppar över veckans fredagstema som visserligen är ett underbart tema, men jag tänker vila mig lite från bloggeriet någon dag eller två.

Varför...

2009-03-17T21:49:00.001+01:00

Visas en intressant film med Harrison Ford och Brad Pitt med start kl. 21,45 - som är den tid jag normalt kryper i säng?
Måste protestera...

Detta visas TV1 ikväll:

"Amerikansk thriller från 1997. IRA-terroristen Frankie McGuire flyr undan rättvisan med hjälp av högt uppsatta vänner. Han flyr till New York, där han under namnet Rory Devaney, blir inneboende hos polisen Tom O´Meara. Allt är frid och fröjd tills Rory börjar rusta för nya terrorattacker och Tom börjar misstänka att allt inte står rätt till med den mystiske hyresgästen.

I rollerna: Harrison Ford, Brad Pitt, Margaret Colin, Rubén Blades, Treat Williams. Regi: Alan J Pakula."

Suck och natti natti

Nu ska jag skryta lite...

2009-03-17T19:22:00.010+01:00

Jag har genom åren fått en del "utmärkelser" av olika slag, som jag har sparat dels i mitt hjärta, men även i min bildbank.
En del har jag visat här på bloggen, en del har jag tackat för och sparat, men bara i hjärtat. Många har jag som sagt kvar och de kommer här nedan.
Tänkte passa på att tacka alla snälla bloggisar för fina bevis på att en del av mina inlägg uppskattas.

Tänk vad bloggvärlden ändå har gett många fina kontakter, många vänskapsband som i alla fall jag känner som äkta.
För hur det än är, även om man kan intala sig att man skriver för sig själv, att bloggen är ens eget verktyg för tankar som skall sparas för den privata sakens skull. Men så fort knappen publicera är tryckt, är inte tankarna privata längre.
På gott och ont.
Men nog är det så att utan kommentarer och uppskattning som värmer och sporrar vore det inte samma sak!
Det är ett givande och tagande, så som det är i mänskliga relationer.
Visst är det en lite egendomlig känsla att känna värme från vänner man aldrig träffat på riktigt (eller som det tydligen heter också: irl), men känslan finns där, det finns faktiskt vänner i cyberspace!

Tack alla som skickat eller lämnat fina utmärkelser via bloggen! Det är jätteroligt!

Portad

2009-03-14T09:19:00.011+01:00

Gammalt källarförråd - en sliten port från gatan jag bodde förra året.

Stora Portdagen lördag 14 mars 2009 - Christina på Stribergs Station har tillsammans med några andra bloggare kläckt detta trevliga tema!

Här kommer mina bidrag:

En mäktig port som leder in till Guds Hus.

En bevarad liten gård, mitt i byn bland stenhus och asfalt. En liten idyll...

Vad döljer sig bakom denna port? Jag vågade inte kika!

Grind ut mot friheten? Nej, det finns stängsel runt om.

Återvändsgränd...

Idag såg jag ett stooort streck med tranor, det var säkert 20-30 fåglar som i rask fart drog norrut. Vilken lycka att få se dessa mäktiga fåglar återvända...
Jag anar vår i luften!

Fredagstema - Min drömdag

2009-03-13T06:01:00.004+01:00

Min drömdag!

Enligt Ericas program för mars månad kommer här Marskattens drömdag:
Jag vaknar här efter en lång natts god sömn i den underbart bekväma sängen, nerbäddad under fräscha vita lakan!

Varbergs Kurhotell
Citat från kurhotellets välkomnande broschyr:

”Du hittar långsträckta sandstränder och böljande promenadstråk, storslagna solnedgångar och friska salta vindar alldeles utanför hotelltrappan. Då har vi inte ens börjat prata om vad som ryms i vårt spa inne hos oss. Som gäst hos oss kan du i alla fall vara säker på en sak. Du kommer inte att lämna oss oberörd.”

Anledning till att jag är här – jo för att fira den enastående händelse som FN kommunicerade ut via press och media dagen innan:
En enad värld har idag beslutat att alla krig måste sluta. Omgående. Fred över hela världen råder idag och för all framtid.
Alla vapen kommer att beslagtas för att omgående förstöras.
All utveckling av atomvapen upphör.
Diskriminering pga ras, kön, ursprung eller religion finns icke mer.
Alla människor har från och med idag lika rätt och värde, utan förbehåll.

All distribution av förnekande av ovannämnda påståenden är inte tillåtet.
De som besitter en förmögenhet överstigande en summa av 5 000 000:- SEK skall betala 10% av sin förmögenhet till FN som skall tillse att överskotten fördelas rättvist bland nödställda och behövande jorden runt.
Världsfred råder och människor är fria – i ordets fulla och rätta bemärkelse.
Vatten, mat och land – alla människor skall ha fri tillgång, utan inskränkning.

Denna oerhört fantastiska nyhet tänker jag på, gläds åt och njuter av under min vistelse på kurorten.
En dröm-morgon av en drömdag!

Efter avslutad frukostbuffé njuter jag av massage, fotvård och manikyr.
Ren i kropp och själ, njuter jag av en långsam promenad tillsammans med hela min härliga familj längs strandpromenaden, medan en mjuk vind lyfter håret ifrån ansiktet och blåser själen ren från alla övriga rester av ångest och oro.

Öppna champagnen! Låt oss skåla för en enad, fri, kärleksfull och lycklig värld!

En DRÖM...

De andra fredagsbloggarna: Annika, Desirée, Saltis, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Lia, Leopardia, Marina, Ingabritt, Strandmamman, Jemayá, Mia D, Lena, Mais oui, Erica, Mia, Jennie, Marie, Moster Mjölgumpa, Taina, Christel, Sparkling, Sara, Under ytan, Marskatten, Västmanländskan, Lena W, Emma, Musikanta, Norrsken och stjärnfall, Bollebygdsbo

Fastnat vid datorn

2009-03-10T21:15:00.010+01:00

Nu har jag suttit en bra stund...jag ska inte avslöja hur länge...men om jag säger som så att det började med att jag bläddrade lite bland bilderna i arkivet, och så - hoppsan, jag hittar en funktion som skapar etiketter, oj, jag kan sortera i mappar osv., detta måste provas osv.

Så går det snart en stund.

En lååång stund.

Facit är att jag till sist fastnade för min samling av bilder på rosor. Samtliga är lånade från internet.
Jag vet inte riktigt hur det ligger till med regler när det gäller ursprung av bilder. Upphovsrätt och sådant. Det är viktigt i alla fall, det känner jag till.
Så gott som alla bilder nedan, förutom några få, är "lånade" från olika sajter på nätet.

Nu har jag i alla fall sagt det.

Om det nu skulle råka sig att någon till äventyrs spårar min IP-adress och sedan eventuellt vill "sätta dit mig" för stöld, men jag känner mig ändå ganska oskyldig.

Det är så här, att familjen som bodde i lägenheten före mig, grävde upp alla växter i den lilla miniträdgården när de flyttade. Lika bra det, har jag tänkt, för då kan jag sätta min egen prägel på täppan.

Den lilla täppan!

Men det finns ändå två hyfsat långa rabatter, ca 0,5 x 4,0 m breda som nu står tomma och bara väntar på att få bli omhändertagna. Och snart är det dags!

Huset är byggt i gult tegel - men träpartier i svart-brun färg.
Det vore snyggt med vita rosor, så tänker jag i alla fall. Gärna i kombination med någon annan perenn eller ettåring.

Tips mottages tacksamt!

Här kommer några av mina favortrosor:

Chicago Peace - Tehybrid

Claire Renaissance

Glamic Castle - Austinros

Gråsten (Danmark) en favorit!

Karen Blixen - Tehybrid

Memoire - Tehybrid

Ja, så nu vet alla vilken bildtjuv jag är...

Men drömmen om en rosenrabatt lever!

Vad gör man en regnig söndag?

2009-03-08T17:15:00.007+01:00

Regn, snöblask, duggregn...och så börjar vi om från a...
= dagens väder som inte är upplyftande för humöret precis.

Dotter övertalade mig att en utflykt till Ullared skulle vara precis vad vi behövde idag för att pigga upp humöret lite.
Speciellt svårflörtad var jag väl inte (efter att ha kontrollerat saldot på kontot) så det blev en snabb dusch, fixa hår och outfit och iväg for vi.

Normalt, eller rättare sagt jag tror, shoppar den stora majoriteten för cirka en tusenlapp per hushåll i det stora varuhuset och det bör man nog göra om resan ska betala sig.
Idag var det dock ett undantag för oss, vi räknade det enbart som en utflykt och alltså fanns det inget köptvång.
Bara för att man är i eldoradot GeKå's måste man ju inte länsa plånboken och det gjorde jag inte heller!

Dagens "fynd"

2 förp. plastpåsar
1 förp. plasthandskar
1 st nagellack
1 förp. batterier
2 st dukar

Dukarna finns att beskåda här nedanför:

Dessa dukar är en lågprisvariant av den lite finare sorten som skall vara tillverkad av utstansad filt och som finns i de bättre inredningsbutikerna, men den här polyestervarianten duger gott!

Fredagstema - Min bloggplats

2009-03-07T14:16:00.003+01:00

Veckans ämne heter Min bloggplats och kommer från Erica, som väljer tema unders mars!

Jag har faktiskt ingen "riktig" bloggplats...
I väntan på att dotterns rum blir ledigt 1/4 då hon flyttar ut och jag skapar mig ett gäst/blogg/biblioteksrum, sitter jag för det mesta vid köksbordet.
Helt ointressant och hur trist som helst egentligen....
Köksbordet ser ofta ut som jag kan tänka mig det gör i ett datortek eller datacafé (fast jag aldrig har sett något!) när dotter nr. 2 kommer med sin bärbara och dotter 3 och jag har fällt upp våra. Haha...

Det blir bättre om en månad. Då tänker jag visa nya bilder på min "Blogghörna"

En skön helg önskar jag alla!

HÄR hittar du fler fredagsbloggare: Annika, Desirée, Saltis, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Lia, Leopardia, Marina, Ingabritt, Strandmamman, Jemayá, Mia D, Lena, Mais oui, Erica, Mia, Jennie, Marie, Moster Mjölgumpa, Taina, Christel, Sparkling, Sara, Under ytan, Marskatten, Västmanländskan, Lena W, Emma, Musikanta.
Ny fredagsbloggare: Norrsken och stjärnfall.

Hipp hipp hurra!

2009-03-04T20:05:00.006+01:00

för min "tvillingsyster" på hennes födelsedag den 5 mars!

Grattis Londongirl!

Jag önskar dig en fin dag, med mycket ljus och värme, men även några paket med fina snören runt.
Mest av allt önskar jag dig ett lyckoår, hälsa, kärlek och glädje samt härliga dagar på din favoritö!

Blogger är så jobbig

2009-03-04T19:16:00.002+01:00

Vad är det med Blogger nuförtiden?

På vissa sidor är det nästan omöjligt att kommentera nuförtiden...t.ex som när jag skrev en kommentar hos Eva tidigare ikväll.
Klickade på "skicka kommentar" och helt plötsligt var allt bara puts väck...provade igen, men nejdå, Blogger vill inte leka med mig idag.
Och det var sannerligen inte första gången som det hände mig, ideligen ramlar jag ur i samband med kommentarer, ordverifieringar och allt vad det heter.

Jättetråkigt är det tycker jag. Trött blir jag.
Är det bara jag som drabbas?
Kanske min dator är dum?

Mer kvällstrams....

2009-03-04T18:35:00.002+01:00

Än en gång, efter besök hos Annela, ett litet kvällstrams:

Regler: (det här är svårare än du tror...)
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn.
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!
Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!
Lycka till!
Det lär ni behöva då detta inte blir lätt ;)

1. Vad heter du? Yvonne
2. Ett ord på fyra bokstäver: yrke
3. Flicknamn: Ylva
4. Pojknamn: Yngve
5. Yrke: Yrkesmilitär
6. Färg: Ytligt blå (haha)
7. Klädesplagg: Ytterrock (ha!)
8. Mat: Yorkshirepudding (ni hör så gott det låter...not)
9. Sak i badrummet: Ytspänning på vattnet i badkaret
10. Plats/stad: Ystad
11. En orsak att vara sen: Yrket påkallade min sena ankomst (trovärdigt?)
12. Något man skriker: yj, yj, yj, vad ont det gjorde!
13. Film: Young Blood
14. Något man dricker: Ylang Ylang-te
15. Band: Yngwie Malmsten
16. Djur: Yra hönan (jo det finns!)
17. Gatunamn: Yxhammarsgatan (finns i Borås!)
18. Bil: Yoyota (tillverkare - Saab - i smyg)
19. Sång: Yesterday

Puh!

Denna morgon....

2009-03-03T07:00:00.002+01:00

hörde jag på avstånd, från brinken ner mot Viskan, ett efterlängtat ljud:

Koltrasten
Nu sjunger den igen och jag som har längtat efter denna underbara sång.

Nu blev tisdagen genast mycket lättare att ta itu med.

Oerhört...

2009-03-02T12:34:00.002+01:00

skönt är det att låta bli datorn ibland!

Denna helg har jag inte tillbringat en endaste minut vid datorn...jo nu ljuger jag, lite pyssel och bloggkoll blev det allt på lördag förmiddag, men efter det inget.
Blogg och datorledigt och det var faktiskt lite skönt!

Till min stora förtjusning upptäcker jag nu att jag har vunnit Christinas tävling! Jippii! Så roligt!
Jag som nästan aldrig vinner någonting. Tänk....
Eftersom jag bara är hemma en hastig vända under lunchen hinner jag inte skriva så mycket mer än detta.
Återkommer till kvällen!

Fredagstema - Oumbärligt

2009-02-27T17:44:00.007+01:00

Simone i Uddevalla med bloggen Fritturhjärtat väljer februari månads tema och med "Oumbärligt" avslutas så februari!

Vem som tar över sedan, vet jag tyvärr inte - vi får väl se!

Jag har funderat en del på vad som är oumbärligt. För mig alltså. Det finns en hel del som är oumbärligt ur ett globalt perspektiv, men jag håller mig till det personliga.

Det är ett svårt ämne tycker jag! Man skulle kunna knyta ihop med temat "Närmast hjärtat" och göra det lite enkelt för sig, men så är ju inte tanken, eller hur?

Installation i Ramnaparken Borås 2008, konstnär Lena Jeppsson

Men jag gör ett försök, här kommer mina funderingar:

Luft
Helst den luft som rör sig, vinden.
Lätta svala vårvindar som för med sig doft av jord som sakta värms upp, mjuka lena sommarvindar med maskrosfjun som virvlar runt och kittlar näsan, höstvindar friska och lite riviga med lockande svampdoft och stänk av multnande löv, sträv och kall vintervind som frostigt nyper kinden.

Luften är oumbärlig...och vi har lyckan att ha en relativt ren sådan här i vårt avlånga land.

Gemenskap/relationer/vänskap
Tänk en blick av samförstånd, ett ord i rätt tid, en hand på ryggen, en hälsning från någon för långt borta för en kram, ett leende som kan lysa upp resten av dagen, ett skratt rakt ur hjärtat, ett vackert vykort. Ett samspel mellan människor som känner och förstår varandra, ett oväntat samspel med en okänd person!

Kontakt med omvärlden är oumbärlig - ensam är inte stark.

Frihet
Att få lov att yttra sig fritt, säga sin mening, kunna gå ut i skog och mark i stort sett var man vill, få lov att välja och styra sin tid, klä sig som man vill, leva som man vill.

Att vara en fri människa är en härlig och nästan oumbärlig känsla.

En riktigt skön helg önskar jag alla!

Här finns länkar till övriga fredagstemabloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra , Anna-Saltis, Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Moster Mjölgumpa, Erica, Taina, sparkling, Christel, emma, jennie, musikanta, sara, underytanjag, marskatten, l ena w, västmanlandskan, tätortstimotej,

Kvällstrams

2009-02-26T22:03:00.002+01:00

Hittat hos Annela:

"Regler:
Plocka åt dig den närmaste bok du hittar
Slå upp sidan 56.
Ta den femte meningen på denna sida.
Skriv ner den på din blogg.
Plus instruktion om hur andra kan göra likadant.
Välj inte din favoritbok, inte någon häftig cool bok eller ett imponerande intellektuellt praktverk – välj den NÄRMASTE boken …"

Ok - Annela, så här blev det:

"Helhetsintrycket var ett avlångt ansikte, ett triangulärt ansikte, en smula hundlikt."

Någon som vet var det kommer ifrån? Hämtat från en av de bättre böcker jag läst på länge!

Banala tankar...

2009-02-26T21:42:00.005+01:00

Jag hade tänkt skriva något så banalt om reafynd idag, när jag såg att Marianne hade skrivit ett nytt inlägg och kom helt av mig, för en stund i mina triviala tankebanor.
Vad är ett eventuellt reafynd mot vad som finns att göra i underutvecklade länder?
Läs vad Marianne skriver!

I alla fall så fortsätter jag, trots detta, med vad jag från början tänkt mig...
REA-fynd:

Byxa nr. 1 framifrån

Byxa nr 1 baksida

Byxa nr 2 framifrån

Jag är ingen märkesfreak, på något sätt! - men njuter ändå av att betala så lite som möjligt för byxor som enligt originalprislapp kostar mycket mer än vad jag får ge!

Gissa vad jag har betalat för dessa två par Esprit-jeans?

På vift 3 sekunder

2009-02-26T20:23:00.004+01:00

Nyss satt han där... i den lilla öppningen mot gårdsvägen...
På tre sekunder borta, han försvann, sådär bara, som ett litet svart streck. Upplivad av den friska kvällsluften och med en nyfunnen stark känsla i kroppen av att benet bär igen sprang han iväg lycklig och glad, rakt till vänster bortom häcken.
Hjärtat slog en volt och jag ropade försiktigt efter honom...Tusse...kom, kom!

På lika snabba tre sekunder var han där igen, vid mina fötter. Kurr-kurr, svansen i vädret och så med raska galoppsteg skuttade han in i huset igen.
Puuuhh - andas ut igen och pulsen börjar kännas normal nu! (Marskattens puls, inte Tussekatt)

Jag har bihåleinflammation, men det fixar sig med en medicin som heter Rinexin eller något liknande. Man vill tydligen undvika pencillin nuförtiden. Jag bryr mig inte, bara huvudvärk och tjock-tjock-känsla i näsgångarna släpper. Det gick bra att jobba idag, tack vare Ibumetin. De är bra att ha, de där tabletterna ibland....

Rosor & tofflor

2009-02-25T12:49:00.004+01:00

Medan Emil Jönsson, Andrus Verpalu, Thomas Angerer samt många många fler superduktiga skidåkare, kämpar sig runt dagens Sprintlopp i VM 2009, ligger jag på soffan, insvept i mjuk filt och beundrar mina nya tofflor.

De är från Netto och priset är facila 39:-. Dottern köpte detta par till mig i måndags, efter att jag hade studerat Nettobladet som landat i brevlådan.
Alldeles mjuka och gosiga är de, lätta och varma. Precis vad Marskatten behövde för att muntras upp lite grann!

Om två dagar har de vackra och ovanliga ljuslila rosorna stått i en vecka och de visar ännu inga tecken på att säcka ihop. Det kallar jag för valuta för pengarna!

Förlovning!! Victoria & Daniel

2009-02-24T08:49:00.000+01:00

Äntligen.
Nu ska jag planera för sommarbröllop.
Kan undra vad jag ska ta på mig?

Det värsta är över?

2009-02-24T07:54:00.006+01:00

För inatt svettades jag bort bra många av de dumma bacillusker som härjar i kroppen.
Vaknade rent plaskvåt ett antal gånger (och det var inte klimateriesvettning...).
Faktum är att huvudet är med idag! Den smällande värken har gett med sig, så nu är jag bara halvdassig. Inte helskruttig längre, haha.
Däsad är däbbt fortfarande och halsen skrovlig, men nu känns det bättre.

Tack alla snälla bloggare som tittat in och lämnat uppmuntrande tillrop och hälsningar.
Det värmer verkligen.

Jag fick vackra blommor i fredags av dotter som inte visste att jag var sjuk, hon bara kom ändå helt apropå med tre rosor i en synnerligen ovanlig ljuslila färg. Doftar gott gör de visst också, fast det känner jag inte så bra.
Ni har väl sett de gröna strån som ofta dekorerar buketter av olika slag, dessa tycker Tusse så mycket om.
Så mycket att han till och med hoppade upp på soffbordet för att smaka på delikatesserna.

Jag tar det som ett hälsotecken att han tar sig från soffa till soffbord, äntligen är höften såpass bra att han kan och vågar sig på hopp som var omöjliga för två-tre veckor sedan. Nu menar jag inte att jag längtat efter att han ska studsa upp på soffbordet, för det får han verkligen inte i vanliga fall!

Idag är det skidtävlingar igen, kl. 10,45 börjar Sprint. Det ska bli kul att följa.

Ni behöver inte tycka synd om mig

2009-02-23T07:29:00.002+01:00

men det är inget roligt det här. Inget jobba idag.

Idag är det nästan värre.
Jag har fått en väldigt obehaglig huvudvärk som jag inte känner igen.
När jag snyter mig så sprängvärker det i bakhuvudet.
Det känns som om hjärnan skvalpar runt i förkylning också...

Hoppas det är skidtävlingar idag också...

Skyddsängel

2009-02-22T14:49:00.003+01:00

Tussegumman har generöst skickat bild på den skyddsängel hon hade redan som liten.
Tack så mycket!

Det är en vacker gammaldags bild, precis som de bokmärken som jag samlade på när jag var liten. Just änglar samlade jag helst på, det och förstås katter...

Annars är det inget vidare just nu. Trodde så kaxigt att jag var bättre, men lurade bara mig själv.
Har fortfarande feber, huvudvärk och dunkande kropp.
Jag måste vila, lära mig att inte tro att jag är friskare bara för att Ibumetinet gör verkan.
Suck

Fredagstema - Kaffe!

2009-02-20T17:03:00.005+01:00

Nu mår jag lite bättre!
Vilken tur jag har, det verkar inte bli så långvarigt det här...om det nu verkligen är den här sk flunsan. Snarare kraftig förkylning skulle jag tro.
Eller så mår jag bättre tack vare Romtoddyn som Christina rekommenderade, hehe!

Veckans fredagstema är KAFFE som Simone bestämt.

Jag började inte dricka kaffe förrän jag var 16-17 år, innan dess hade jag ingen längtan att ens prova. Bara doften avskräckte.
Jo, under vår tid i Italien drack jag då och då en kopp espresso med mycket socker i. Det smakade inte som kaffe, jag tyckte ganska bra om det då minns jag och nuförtiden älskar jag espresso!

Tänk, vad man kan ändra sig!

Jag minns inte hur eller varför jag började prova på "vanligt" bryggkaffe (alltid med socker i !) men det spelar ingen roll längre.
När jag växte upp var det alltid te på morgon och kväll (när föräldrarna drack kaffe vet jag inte, men det var väl på jobbet respektive i hemmet under dagen med de andra hemmafruarna) och jag antar att det påverkade min syn på kaffedrickande en del.
Kaffe var liksom inte något självklart när man skulle umgås. Dryck till bullar, kakor eller smörgåsar var mjölk, saft, choklad och på lördagar eventuellt läsk som gällde.

Kaffe har som sagt inte varit en speciellt viktig ingrediens i mitt liv, däremot har jag av någon underlig anledning älskat mina kaffebryggare!
Tänk vår (Jannes och min) första Don Pedro! SÅ fin - med orange handtag - det var så vackert. Allt skulle ju vara orange i början av 70-talet...
Underdelen sprack så småningom, som så många andra gjorde när de kokade torrt på spisplattan...

Nästa bryggare blev en Hugin - supermodern, med svängarm från vilket vattnet skulle rinna från behållaren och som man förde över till kaffefilterbehållaren. Den här svängarmen var lätt att glömma.
Vattnet porlade varmt och friskt utanför kaffefiltret, ut på bänken.
Jättekul...not.
Den åkte i soporna också, då, på den "goda tiden" när man fortfarande kunde skicka iväg allt i hushållsavfallet....Annat är det nu, när skåpen är fulla med diverse skräp som måste sorteras och forslas till avfallsstationen.

Nästa bryggare blev en Bauknecht - en traditionell bryggare som blev en trotjänare ända tills den drog sin sista kaffesuck i slutet av 90-talet. Sedan dess har en Braun fått stå för tjänsten, med den förtjänsten!
När Janne gick bort tappade jag helt lust att brygga kaffe, vad var det för mening att brygga till en person?
Sedan dess dricker jag till 99% Gevalia snabbkaffe. Det är en vanesak, det där med snabbkaffe och det bästa är att man får inga problem med magen, så är det!

Det var min lilla kaffehistoria det!

Här kommer de andra fredagsbloggarna:

Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Moster Mjölgumpa, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, Nykomlingar förra veckan:-) musikanta, sara, underytanjag, marskatten, lena w.

Nu har turen (oturen)

2009-02-19T14:20:00.001+01:00

kommit till mig.
Feber
Täppt i näsan
Värk i kroppen
Ont i huvudet
Usch

Sängläge - läs: soffläge, är det som gäller nu.

Jag bara undrar...

2009-02-18T18:30:00.005+01:00

Ringde ikväll till Comhem för att göra en del ändringar i mitt abonnemang.
Tel. 0771-550000 - knappar in mitt kundnummer, samt på begäran av den automatiska pratrösten i luren, även alternativ 6 = andra ärenden - eller abonnemangsfrågor.

Jaha, väntar en stund...
Väntar lite till...
Får under tiden lite uppmuntrande tack från Comhems mekaniska telefonsvarare.
Väntar lite till...

Så, efter x antal minuter, (säkert 10) är jag äntligen framme vid kundtjänst.
Beskriver mitt ärende.
Killen som är i andra änden på tråden frågar efter mitt kundnummer, som jag uppger, en gång till.
Jaha, jag hade tydligen valt fel knappalternativ, nr. 6 var inte rätt. Han kopplar mig vidare.
Nästa röst: Jag heter Blablabla - vad kan jag hjälpa till med?
Jag: jag heter Marskatt och vill följande....
Rösten: då får jag be om ditt kundnummer!

Då.
Då får jag lust att skrika! (jo, så otåligt lagd är jag...tyvärr)
Jag har ju redan knappat in kundnumret, dessutom upprepat det en gång redan.
Alltså är det helt onödigt att redan vid första kontakten, dvs i samband med att man ringer upp, ange kundnumret.
Eller?
De frågar ju efter det i vilket fall som helst?

Nu löste det sig bra, jag får snabbare bredband till samma pris som idag. Billigare telefoni också.
Så Marskatten är nöjd ikväll.

Fredagstema - Närmast hjärtat

2009-02-14T08:42:00.007+01:00

Bloggaren Fritturhjärtat från Uddevalla väljer fredagstema i februari och veckans tema är

Närmast hjärtat

Eftersom det inte blev något inlägg från mig igår, tar jag tillfället och skriver nu istället, ganska lämpligt, på Alla Hjärtans Dag!

Hjärtat klappar för min familj, mina vänner och min lille katt. Mitt hem, jobbet, SiggePigge-bilen, god mat, ett gott glas vin, skratt, sommar, ljusa vårkvällar. Havet. En insjö med utsikt. Insikt. Omtanke. Kärlek. Värme. Skratt och glädje (igen).

Här mina föräldrar och jag en vacker sommardag. Stenabåten tar oss till Frederikshamn.
Jag är så glad att mamma och pappa är starka, pigga och friska. Tänker på Eva som nyss mist sin far och inser ännu en gång hur sorgligt kort vår gemensamma tid på jorden är. Så värdefull och dyr. Lånad tid.. Att ta vara på varandra och vårda kärlek och gemenskap med släkt och vänner är viktigt, känner jag. Det ligger nog närmast mitt hjärta.

Min dotterdotter J med sin älskade häst. Jag är så glad att hon har ett äkta och passionerat intresse för ridning och hästar...Klok, varmhjärtad och smart tjej, mormors hjärta!

Och så de underbara killarna! Mormors goa killar, tre små hjärtegullisar. Här spexar de (som vanligt) när kameran kommer fram. Jag tror knappt jag har en "normal" bild.

Hjärtat klappar för blommor och till våren tänker jag planera för inköp av rosor till den lilla plutteträdgården jag har. Det finns inte plats för mycket, så det kommer att krävas en del tankeverksamhet...jag skulle så gärna vilja ha många växter i de två rabatter som finns utanför huset.

Andra Fredagstemabloggare:

Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Moster Mjölgumpa, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, Nykomlingar förra veckan:-) musikanta, sara, underytanjag, marskatten, lena w,

Nu åker jag

2009-02-11T06:02:00.001+01:00

till Tyskland några dagar.
Återkommer till helgen eller så.

Tusse kurrar och tackar för alla goa hälsningar!

Tusse rapporterar!

2009-02-10T19:27:00.003+01:00

På morgonen när jag vaknade idag kurrade min mage så förskräckligt...min matskål har inte stått på sin plats under hela natten, det fanns bara lite vatten som jag kunde lapa in.
Så snart Stora matte vaknade berättade jag för henne hur himla hungrig jag var! Med alla medel jag känner till försökte jag få henne att förstå att jag verkligen behövde mat. Helst tonfisk...
Tror ni jag fick något?
Ingenting....
Hon bara gullade och pratade med snällrösten, klappade och klappade och pussade på mig.
Visst var det mysigt...så jag kurrade och gullade tillbaka - men det var ju MAT jag ville ha! Men människan fattade inte det...

Strax efteråt stoppade Lilla matte ner mig i den vedervärdiga buren, som brukar betyda att jag måste åka i den bullrande plåtburken som de kallar för bil, och som jag så innerligt avskyr att vara i.
Men nu vet jag att det fanns en mening med den hemska resan:
Jag kan berätta att nålen som doktorn satte in i min höft för att benet skulle hållas kvar på plats är borta!

Och vet ni:
Jädrar anåda vad jag känner mig pigg i benen, det känns som om jag kan kuta det fortaste jag orkar över fälten utanför huset.
Och jag vill göra det! Jag vill! Nu
Det berättar jag för min Stora och min Lilla matte hela tiden, men de öppnar inte dörren...

Så sur blev jag på dem! Jag bestämde mig för att lägga mig lite en stund i min bästa fåtölj istället. Mattarna pratar om en veckas stillhet...
Men jag ska visa dem var skåpet ska stå!
Snart så!

A Million Candles Burning - Martin Stenmarck

2009-02-07T13:36:00.004+01:00

Detta lyssnar jag på just nu...han är så bra tycker jag!

Fredagstema väskor

2009-02-06T17:35:00.015+01:00

Fredagstema bloggaren Simone väljer tema under februari och veckans tema är alltså väskor.

Inspirerad av Musikantas inlägg tänkte jag att nu ska Marskatten också visa sin otroliga (skojar bara..) samling av tjusiga väskor:

Börjar med den mest praktiska av alla:

Ryggsäcken!

Min favvo - som hängt med i många år. Den rymmer allt, har många praktiska fack här och var och så hänger den så bra på ryggen, med breda stadiga axelband.

Gratis var den också och det gör ju inte saken sämre.

Nästa objekt

Även den ett fynd, eftersom den är gratis (jojo, tanten är nog lite snål!).
Allvarligt skojat, den är så praktisk för att den är plastad på insidan och precis lagom till min matlåda som jag tar med mig till jobbet. Den ligger fint i handen och så kan man rulla runt handtagen medan man går. Jag är lättroad.

Till sist

Min älskling som nu är inne på sin tredje vinter med Marskatten. Skinn, lättburen, tålig, rymlig, men ändå precis lagom i storlek.

Förrådet av väskor är inte slut i och med denna visning, men resten ligger nere i källaren. Av misstag har jag råkat förpassa en låda med väskor till källarförrådet och tänkt som ungdomarna säger nuförtiden: "Orka...."
I källaren har jag faktiskt en äkta Gucci-väska, en clutch i vinrött skinn, två aftonväskor (en silvrig och en svart paljettklädd) samt min älskade sommarväska i äkta plast (ser precis ut som skinn) från Friies & Co.
Jag hämtar upp när behov finnes.

Vad har ni för några väskor i gömmorna?

Tack Annika med rötter Österbotten för ett trevlig tema!

Jag önskar med detta alla en skön helg!

Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Moster Mjölgumpa, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, Nykomlingar för veckan:-) musikanta, sara, underytanjag, marskatten,

Fotspår i snön

2009-02-05T17:54:00.006+01:00

Jag går varje morgon längs en väl upptrampad stig som slingrar sig likt en orm nedför en brant slänt ner mot dalen där min arbetsplats är.
Här har många många av de anställda passerat genom årens lopp. Stigen är hård och ganska bred och på vissa partier beströdd med lite grus, som någon vänlig själ säkert strött ut för att man inte ska halka.
Fabriken har stått där i över 100 år och medan jag tar mig neråt tänker jag på hur många fötter har inte gått längs samma stig som jag tar varje dag?
Det är lite hisnande....

Från huset där jag bor, ner till jobbet tar det cirka 5 minuter och så är jag på plats.
Riktigt bra är det.
Tyvärr måste jag passera järnvägen efter halva sträckan och det är med stor oro och fasa varje gång jag kliver över rälsen. Det är bra sikt åt båda håll, så det är väl ingen större risk att jag skulle missa tåget....men lite smårädd är jag.

I morse låg det ett tunt snötäcke på marken och jag upptäckte tre olika fotspår som gått vägen före mig på morgonen.
Alla hade tagit bra på sig om fötterna, det såg jag, eftersom det var tydliga, bra räfflor på avtrycken i snön.
En av dessa har dock taigt sig fram med hasande gång, tydligen, för efter varje steg var snön skrapad 10-20 centimeter bakom hälen.
Varendaste steg, utdraget som om foten nästan inte orkat lätta från marken. Det var nog en mycket trött person, som släpade sig till jobbet...

På vägen hem efter avslutat arbetsdag, passerade jag mitt eget spår.
Noterade till min stora tillfredsställelse att jag lyfter på fötterna.

Talande tystnad?

2009-02-02T20:40:00.002+01:00

Hur kommer det sig att med vissa människor kan man sitta tillsammans med utan att säga något och det känns helt ok.

Med vissa, när det uppstår avbrott i samtal, eller ren tystnad, så känns det enbart besvärande.

Min chef, en för övrigt mycket vänlig och trevlig man, är av den typ som det absolut inte fungerar att vara tyst med. Han är en mycket verbal person, som kan orda i många långa minuter om allt och inget, när det står på programmet att han ska göra så. Inte annars.

När (Obs, NÄR, inte om!) det blir tyst och han är närvarande, börjar tankarna genast susa runt i skallen, jag försöker desperat komma på något att säga, för att slippa den pinsamma tystnaden.
För så känns det, pinsamt.

Inte går det att prata om tv-programmet från igår, senaste recensionen av filmen Australien,
hur mycket bensin bilen eventuellt drar i vinterväglag, om duntäcken är varmare än polysterfyllda sådana... inget fungerar, han svarar enstavigt, harsklar sig, hummmmmar lite, trummar med fingarna mot bordskivan...

Men i n g e t blir sagt.
Det blir tyst.
Så sitter man där och sväljer. Tänker att, nä nu skiter jag i det, jag går.
Så gör man det.
Han får sitta där och humma för sig själv.

Med vissa andra, är det inga som helst problem att vara tyst tillsammans med.
Hur kan det komma sig?

Det har inte något att göra med att han är chefen, så det argumentet biter inte. Det handlar om något annat...vad vet jag inte.

Söndag med sol

2009-02-01T14:56:00.007+01:00

Vädret denna söndag den 1 februari blev ju riktig önskeväder!

Soligt och fint, ljusblå himmel, -2 grader. Jag lovar, solen värmer nu. Helt ljuvligt var det att vända ansiktet mot solen och bara bjuta.
Perfekt promenadväder alltså. Cirka 5000 steg blev det på förmiddagens runda. Inte illa, nu är det bara 5000 steg kvar, hehe.

Dotter och Marskatt passerade en buske, med små, små lovande knoppar som bara vilar i väntan på att spricka ut. Väntar på våren.

Snart, snart!

Dotter fotade med sin 30-årspresent, en Nikon D60. Nog är det skillnad på bilder tagna med systemkamera, jämfört med mina bilder. Men jag är glad över min lille Canon ändå!

Under tiden vilade Tussekatten sig på soffan.

Han har faktiskt varit ute lite tidigare på dagen och för att få känna på utomhusluften en liten stund. Vädrade med nosen gjorde han och tassade lite försiktigt runt på gången mot huset. Han såg lite rädd ut, eller var det jag igen som överförde mina rädda känslor och översatte dem till hans? Det var det nog.

Efter 2 minuter, bestämde han sig för att det fick räcka med motion och ville in igen. Lika bra, han har inte ute att göra, men nu behöver han inte sukta efter det mer idag i alla fall.

Bild efter att den förfärliga tratten togs bort, vilken lättnad det var för honom!

Här ligger man och kan inget annat. Man ser hur ledsen han är. Tur att matte lyfter upp och ner mig i soffan.

Tillbakablickar

2009-01-31T17:20:00.008+01:00

För drygt ett halvår sedan berättade jag om min tidiga levnadsår i Halmstad. Jag märkte inläggen med etiketten tillbakablickar och tänkte denna gång blicka tillbaka lite till minnena från de ljuvliga barndomssomrarna i Oravais, i Österbotten i Finland.

Hela min släkt kommer från Österbotten - ja, från Oravais närmare bestämt. Mina föräldrar, mina mor- och farföräldrar, många många generationer tillbaka i tiden, kommer alla från Oravais eller någon av grannbyarna.

Min faster som släktforskade hittade en gren av hennes och pappas släkt som kom från Värmland och som av någon anledning emigrerade till Österbotten. Denna gren som hette Månsson visade sig härstamma från samma släktträd som Tage Erlander!

Mina egna rötter däremot, har blivit uppryckta så många gånger under barndom och uppväxt att de inte hann rota sig på riktigt någonstans. Rotlös har man blivit på något sätt...

Jag antar att det är just därför som Oravais alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, därför att där visste jag att allt var som det alltid varit. När vi kom dit blev jag hel, jag var hemma utan att vara hemma, men hjärtat visste att här fanns mina rötter.

Här fanns mormor, moster Brita, och morbror Elis, Faster Gunnel och Farbror Nils. Kusinerna fanns där, de 3 kusinerna på pappas sida och 2 på mammas sida.

Alla flickor. Christer hade ingen pojke att leka med, men han var van (härdad) vid storasyster så några tjejer till gjorde varken till eller från.

På den tiden när min bror och jag var små, var Oravais lika med sommar och då skulle man bara vara hos mormor eller i fasters eller mosters stugor vid havet.

Hos mormor plockade man smultron, blåbär och jordgubbar. Hon var mycket förtjust i sin lilla trädgårstäppa utanför huset som var långt och smalt och högt. Arbetarbostäder var det och de låg i grupper om 3 med lider och dass i fyrkanter kring gräsbevuxen innergård.

Dasset var fascinerande. Jag räknade aldrig trappstegen upp, men det var säkert 30 steg. Tillräckligt högt upp var det för att hinna svänga sig runt efter torkning och hinna följa dasspappret singla ner mot ja...ni förstår.
Mormors dass var hennes eget, väggarna hade hon dekorerat med kungabilder och tidningsaffischer med blommor och landskap.
Vagnslidret var en guldgruva att rota i, där tillbringade vi en hel del tid lillebror och jag, det fanns så mycket spännande att utforska därinne bland sparkar, cyklar, redskap och gamla koffertar.

Sittande bakpå hennes cykel med mina armar runt hennes midja fick jag följa med till Andelsföreningen, när det var dags att köpa hallonsoda och Grisar. Grisar är en slags munk fylld med äppelmos och den absolut godaste sockerbulle i hela världen. Jag kan ibland riktigt längta efter en Gris!

Brita, älskad moster som tyvärr inte längre är i livet, och Elis stuga ligger på Österö - dit tar man sig antingen med båt från Oravais eller landvägen.
Österö (syns på kartan) är en verklig idyll, en oas vid havet. Där kan man från stugan gå ner till strandkanten för ett morgondopp i det bräckta vattnet, eller bara sitta på bryggan eller någon stenbumling och bara vara.
Livskvalitet, det upplever man här vid den rofyllda stranden.

Gunnel, pappas syster och hennes man Nils stugor ligger en vid Oravais Strand och heter också passande nog Strandhem. När jag var liten tyckte jag det var så spännande att sova på Strandhem, för där fanns två skåpsängar, de var inbyggda i väggen. För att få mörkt och hålla myggen borta kunde man dra för sängdraperiet av handvävd randigt ulltyg. Jättespännande var det.

Deras stuga nr. 2 ligger på en ö som heter Korsgrund. En liten pytteö, som man promenerar runt på 10 minuter. När jag var liten hade de varken el, vatten eller avlopp och utedass förstås, men så var det ju på den tiden. Där lagade faster en underbar kålgryta som räckte till hur många människor som helst. Inte fanns det sittplats till alla, så man tog bara en tallrik och satte sig på en sten eller bänk ute. Där badade vi bastu och sprang nakna ner till vattnet för att svalka av kroppen. Myggen och blinningarna jagade oss tillbaka in i stugans skydd.
Nätterna var nästan lika ljusa som dagarna, allt flöt ihop till en enda lång och varm sommardag.

Tiderna ändras, nuförtiden är det min kusin Eva med familj som tagit över på Korsgrund, eftersom Nils inte lever längre och Gunnel som drabbats av Alzheimers numera bor på ett hem för dementa.
På Strandhem turas man om att vara - stugan är numera gammal och i dåligt skick.

Bara språket, alltså "Årrvas-dialekten" är nästan värt ett eget kapitel.
För något år sedan gick tv-serien Värsta Språket med Fredrik Lindström som programledare och ett av avsnitten spelades in i trakterna kring Oravais och Närpes. Vi satte kvällstet i halsen när vi såg var de var någonstans med programmet och jag slängde mig på telefonen för att ringa föräldrarna.
Det sägs att den svenska som talas där är den gamla ursprungliga svenskan. Den har stora likheter med åländska och jamtska. Lite kuriosa...

Här är sagan om Kjettil Jamte av Bo Oscarsson
översatt till Vöråmål (Österbottniska) av Maria Holmström, Vörå (Holmström hette för övrigt min faster efter att hon gift sig med Nils)

E va ein gang ein som heitt Ånund Jarl som boudd i Spaarbu i Tröndelag. Ein daa jig an åsta kriig, så an jig å säij ajö åt pojkan siin, andi Kjettil. E händ för grömt läng sidan, i mittin på sjuhundratali. E va mang som vila bistem på (h)andi tiidin i Nara, å så slouddis dem åm maktin, i heimtraktin hans, Kjettil, tå!
Tå (h)ande Kjettil vart veksin, byrja 'an fundeer vafö e bara sko va krig å ouvänskap. Gaar e itt ti få sluut på elendi? 'Ande Kjettil dröömd om freed å friheit, men allt verka oumöjlit. 'Andi Kjettil, prata me kamraatan siin om he de ti få sluut på stridase. Jaa, så je e. Vill man ha friid så int kan man bou jär, sa dem. Men vart ska man tå ta veijin? Ein å dem hadd höört talas om utmartjin, ödilandi bakom fjällin. Tär läär e finnas stour sjöan, forsan å skougan. E va it svååri bisluut ti bistäm se fö ti övege heimi sett. Båånin vila vit va föreldran praata åm. Ska dem gaa å lemn huusin å heimi, tär dem bour? Så bjär e iväg. Hoppe om att hitt' eitt stell tär dem får leva i fre, utan krig å död, jär att reison över fjelli itt vart så tong. Tå dem kom opp på sista fjelltoppin å sir landi som lå vi fjälltoppin, roupa 'andi Kjettil: "De (hennan=sydbottniskt) hé va va eitt jemt land" å sidan han dain, ha dem som bour tär, vaari kalla fö Jamta. Å tå foltji heitt Jamta, så vart lande kalla fö Jamtland!

Premiär för fastlagsbulle!

2009-01-31T15:43:00.004+01:00

Dagens eftermiddagskaffe med tillhörande fastlagsbulle är synnerligen välförjänt idag, tycker jag.
Detta eftersom jag har dammat, dammsugit, städat badrummet. Kände mig riktigt nyttig för en gångs skull och väl värd en belöning.
När städning och matlagning var överstökat tog jag en snabb promenad till centrum för lite diverse inköp och det var då jag bestämde mig!
Här ska mumsas fastlagsbullar idag!

Döttrarna tycker man ska säga semla, men jag håller inte med utan säger fastlagsbulle (fastlassbulle...)
Vad kallar ni detta delikata bakverk för?

Lördag morgon

2009-01-31T09:32:00.004+01:00

Det tunnaste tunna lilla täcke av snö breder ut sig över vår omgivning. Temperaturen ligger på behagliga +/- 0.

Utanför mitt köksfönster ser jag Boråsvägen fyllas av trafik, det passerar fler och fler bilar vartefter morgonen går över mot förmiddag.

Kan undra vart alla tar vägen - alla dessa bilar, oftast med bara en människa i.

De åker av och an, i strid ström

Säkert många som är på inköpstur, kanske är det veckohandling på gång, eller en raid bland butikernas reahyllor.

Jag dricker min andra mugg kaffe. Tidningen är redan läst, det är snabbt avklarat att ta sig igenom BT som mest skriver om den nya simhallen som storslagen och tjusig beräknas vara klar maj 2010. Det blir grejer det.

Häromdagen köpte jag en frukt som är lite lustig: Litchi

Man skalar av ytterhöljet som är lite hårt, innanför finns fruktkroppen som är vit, söt och lite druvliknande. En jättestor kärna finns i mitten, så det är inte mycket mat på Lichtin, men man får trycka i sig många istället! För det gör jag gärna!

När jag igår erbjöd dottern N som var på besök att smaka tackade hon nyfiket ja, men efter att ha fått syn på fruktkroppen totalvägrade hon att ens lukta på frukten

Dumma unge. Jag ska inte berätta vad hon ansåg att Litchin liknar...

Personlighetstest

2009-01-30T22:41:00.003+01:00

gjorde jag nyss, ett av många faktiskt, måste erkännas, som jag gjort. Samma resultat varje gång.

HÄR

Var på besök hos Annela, som konstaterade att hennes karriärsval resulterat i 6 års sjukskrivning.

Nu gäller det väl inte samma för mig...inte kanske heller min yrkesbana, men på något sätt stämmer det nog.

Annars finns det inte mycket at blogga om just nu, annat än lille kissekattens hälsa.

Jag satt och följde "Let's Dance" på tv, när Tusse kom och ville komma upp i soffan.

Han kan inte hoppa upp av sig själv, så jag lyfte upp honom och lyckan i hela hans uttryck går inte att beskriva.

De som har katt vet hur kärleksfull och kramgo en katt kan bli, som får komma upp i knät.

Nu blev det lite vingligt för Tusse som inte kan stödja på vänster bakben och det ställer till det mycket mer än man kan tro.

Han kunde inte balansera sig tillrätta i mitt knä utan tvingades efter många krusiduller runt i famnen att kapitulera och lägga sig vid sidan om på platta soffan.

Jag grät faktiskt, för hans skull som inte kunde gulla i mitt knä som han ville och kunde bara pussa, klappa och bedyra att det gick så bra, så bra att ligga jämte mormor...
Eländes, elände....

Å, så fånig man kan bli....

Utmaning - 4:e mappen -och 4:de bilden

2009-01-28T22:15:00.004+01:00

Utmaning från Christina i Skåne

Vad blev det då?

Jo förstår ni, det blev en bild på lille W, mitt barnbarn nr. 3 i ordningen - här på bilden 8 år och poserande in mormors kök i förra huset.

Han ser lite högtidlig ut, vet att man ska stå still och fint när kameran kommer fram. Har ännu inte börjat med alla trix och miner...

Bilden är tagen runt påskhelgen 2008.

Första påsken som L och hennes barn var "hemma" utan att behöva åka "tillbaka", efter en turbulent period.

Det var underbart att ha dem hemma på riktigt igen, men även orolig tid.

Vad var det Christina sa nu? Skicka utmaningen till 4 personer...tror jag det var...

Här kommer de, Varsågoda mina vänner:

Passa på med pass

2009-01-26T18:45:00.002+01:00

Jag har varit och fixat nytt pass idag.

Säger bara en sak-
mohahahahaha
Den stackare som kommer att se mitt passfoto lär nog direkt associera till en förrymd intagen från Hinsebergsanstalten eller något liknande!
Platt hår helt slickat på huvudet, glåmig och blek hy, mörka skuggor under ögonen, tom deprimerad blick....
moahahahahaha
Dessutom darrade jag på handen när jag skulle skriva min namnteckning så det ser nästan ut som om ett av barnbarnen har försökt kopiera min handstil.

Jag gapskrattade faktiskt och sa till polisen i receptionen att jag tyckte väl inte det blev en speciellt bra bild, den är rent ful!
Den vänliga tjejen menade att det tycker de flesta... (inte att jag är ful, utan att de flesta blir missnöjda)

Det hjälper inte mig, men låt gå då.
Jag ska ju inte ha passet hängande runt halsen precis.

Hur snäll är du?

2009-01-25T20:08:00.003+01:00

Jag gjorde ett test på Expressens hemsida. Testet gick ut på att få fram hur snäll man är.
-Lätt, tänkte jag, eftersom jag betraktar mig själv som en snäll människa.
Ack vad jag bedrog mig.

Jag är inte alls speciellt snäll, enligt testresultatet...
Lite småsnopen tvingades jag konstatera (om nu detta är ett faktum kan man betvivla...) att jag istället är en inställsam, feg och mesig person.
Jaha?
Vad ska man dra för lärdom av det?
Om definitionen för snällhet är den som Stefan Einhorn predikar - ja, då är jag inte snäll.

"Den som är äkta snäll vågar hävda sig, sin åsikt och sin förmåga. För hos den äkta snälle är snällheten förankrad i övertygelsen om vissa grundläggande etiska värderingar som handlar om människors lika värde, om att vi har mer att vinna på att samarbeta än att konkurrera" säger Stefan Einhorn

Men jo, visst hävdar jag väl min åsikt, då och då - men framhåller inte min förmåga (Jante sitter på axeln och knackar hårt) så det är väl där det brister!

Vad är snällhet för er?

Dagbok vecka 4 - Tusses version

2009-01-24T08:32:00.004+01:00

Måndag 19/1
Jag ligger och sover, jag bara sover hela tiden. Vet inte när jag var så här trött förut? Det kommer människor och sticker mig med vassa nålar, sedan kan jag inte tänka mer för jag blir så trött och måste sova igen.
Benet värker hela tiden.
Det går bara att ligga på en sida hela tiden och det blir så tjatigt, men det går bara inte att vända sig om på det onda benet.

Tisdag 20/1
En tant med gröna kläder kommer och sticker mig med vass nål igen...somnar direkt och drömmer om den goda mjuka maten som mina människor brukar lägga i en grå skål bredvid min vattenskål.
Jag drömmer om alla sorkar som jag hämtat i slänten ovanför huset. Snart vill jag nog ta mig dit för att smyga mig på ännu en liten rackare. Den förra jag hämtade hem smet för mig, så nästa gång tänker jag vara lite smartare och inte släppa ifrån mig sorken.
När jag vaknar kan jag nästan inte vända på huvudet för det sitter något konstigt hårt och runt som är i vägen. Orkar inte bry mig...
Benet som den dumma bilen träffade känns inte alls och jag är alldeles yr.
Gillar inte detta.
Nästa gång jag vaknar står min matte och tittar på mig, med tårar som rinner nedför kinderna.
Äntligen kommer hon. Som jag har väntat.
Det är inte roligt att åka bil, har aldrig gillat det och vill tala om det högt och tydligt för alla. Jag förstår verkligen inte vad det ska vara bra för, att åka bil.
Men jag inser att vi är på väg hem och då känns det allt lite lättare.
Somnar direkt på min favvomatta i stora rummet.
Stora matte sitter och klappar mig hela kvällen. Mysigt.

Onsdag 21/1
Det gick ganska bra att sova, fast benet värkte hela natten. Lilla matte sprutade in något äckligt i munnen och efter det kändes benet ganska ok.
Vaknade av att människor sjöng....så jobbiga de är....sjunga och hurra på det viset. Så störande...
30 år eller nåt, tyckte jag det pratade om med höga röster och hela tiden satt hon och log när de andra gav henne paket och blommor.
Jag gick minsann och kröp under stora mattes säng jag. Ville inte vara med längre.

Torsdag 22/1
Märkligt vad det är konstigt att gå...det känns inte som det brukar göra i kroppen. När jag går från stora rummet och tänker ta mig till köket måste jag vila i hallen.
Matte klappar och pratar med snällrösten. Det är ok.
På kvällen lyfte stora matte upp mig i sin säng - det var underbart och jag blev faktiskt tacksam och ville så gärna visa henne det men det gick inte så bra.
Hon såg nog trots allt ut som att hon förstod...för hon kom med sitt ansikte när mitt och pratade med snällrösten hela tiden.
Där låg jag länge...matte sa 12 timmar fast jag inte vet vad det är.

Fredag 23/1
Trött...måste sova snart, ska bara berätta att jag blev serverad mjuk, färsk god mat som matte kom med i en liten skål. Det var riktigt gott.
Sov hela dagen, fast jag bytte sovplats lite då och då. Benet börjar nog hänga med lite bättre nu?

Lördag 24/1
Tog mig försiktigt till ytterdörren och la mig på dörrmattan, men det kom ingen och öppnade. Förstår inte varför?
Jag blev lite ledsen men gick och la mig i stora rummet igen. Det är väl lika bra.
Snart vill jag bli av med den hårda saken jag har runt huvudet...alltså det går ju inte att tvätta sig. Nu är jag riktigt smutsig...jag känner det. Det är väldigt störande.
Dags att sova igen...

Berättat av Tusse för stora matte som skrev och skrev och skrev....

Varav hjärtat är fullt...

2009-01-19T19:48:00.003+01:00

talar munnen...

Och för de som inte orkar läsa fler inlägg om den lille sjuke katten, kan jag berätta att det är dags att sluta läsa här.

Tusses höftled gick inte att fixera på naturlig väg, ligamenten har tagit för mycket stryk av smällen han antagligen fick av en bil på natten till lördagen.
Efter 3 misslyckade försök att dra höftkulan på plats ringde veterinären och bad om godkännande för operation idag.
Det är klar man säger ja, det är klart man vill försöka, eller rättare sagt att djursjukhuset ska försöka få kissekatten ok igen.
Det är klart.
Liten och oskyldig som han är, kan inte tala om att det gör ont, vet inte varför han ligger där.
Klart man vill att de ska laga honom.

Nu sitter det ett stift från höftkulan mot höftbenet, för att fixera. Det är inte ens säkert att detta ingrepp kommer att lyckas...om tre veckor visar det sig ifall det har fungerat.

Slut på dagens rapport.

Tack för alla varma, uppmuntrande och rara hälsningar till Tusse och Tusses stor- resp. lillmatte.

Nu väntar Idrottsgalan!