Nästan på dagen 5 månader sedan sist.
Mycket vatten hinner rinna under broarna under denna långa (eller korta, allt är relativt!) tid.
Inget händer, eller massor.
Hur man nu (jag) vill se det. Jag vill helst se det som att inget händer, för en lugn, trygg och bekväm tillvaro är vad jag strävar efter, men det är tyvärr inte så hela tiden.
Tänker inte älta några personliga problem eller funderingar, försöker bara tänka ut ett sätt att förhålla mig till bloggen igen.
Jag har fått hälsningar via e-post och vill härmed tacka alla som hört av sig!
Skam till sägandes måste jag erkänna att jag inte saknat bloggen speciellt mycket, utan att ha någon ursäkt eller anledning till avsaknad av saknad! Det bara blev så.
Annat tog över.
Faktiskt måste jag skylla Facebook mestadels och de spel som finns där som jag fullständigt fastnade för ett tag. Eller skylla, så fegt det låter. Jag hade ju ett val!
Jag skulle vilja kalla det flykt från verkligheten och inser att vissa perioder i livet styr man inte över utan ibland kan det vara rätt att låta sig flyta med ett tag.
Just nu är jag inte helt i balans och har inte varit det på ett bra tag, men ser eventuellt snart ett slut på en period som tagit mycket energi.
Är det någon kvar av mina gamla bloggvänner som läser blir jag glad för en kommentar!
Jag återkommer strax!
22 kommentarer:
Välkommen tillbaka.
Jag har saknat dig oerhört. Har varit inne o kollat lite ibland.
Hoppas det vänder till nåt bra för dig nu. Förstår precis vad du går igenom, har gjort den resan själv nämligen.
Kram, kram
Håller med Rosenvanten.
Kram Gina
Så klart vi är kvar! Jätteroligt att se ett livstecken igen, och jag känner igen mycket av det du skriver.
Känn ingen press efter det här inlägget, vi finns här och väntar så gärna på nästa inlägg...även om det dröjer :)
Ibland måste saker få ta tid, och det är viktigt att man gör saker för sin egen skull utan att tänka på andra.
Stor kram.
Välkommen åter!!!
Jag har ett FB-konto som jag aldrig aktiverar - för tiden räcker inte. Men det är klart att man väl måste välja!
Rosenvante...tack snälla rara för dina ord.
Jag är inte helt säker på att du vet allt, men tack ändå! Kram
Gina, tack och kram!
Christina.. vi har känt varandra ett tag nu, det känns tryggt med "gamla" goda bloggvänner! Kram!
Klimakteriehäxan - det är så, man måste välja var man vill lägga sin tid. För det tar verkligen tid att sitta vid datorn om kvällarna.
Välkommen tillbaka.
Jag blev väldigt glad när jaf såg att du uppdaterat din blogg.
Kram på dig
Jajamen, jag är kvar och försvinner inte i första taget. Jag har läst lite på Facebook då och då, så det känns ändå som om du inte varit helt försvunnen.
Ibland orkar man inte skriva och då ska man låta bli.
Hoppas att saker och ting lugnar ner sig nu!
kramar, vännen...
Ulla-Mona, tack det värmer med dina ord!
Ruta Ett, men det var intressant, du vet alltså vem jag är på FB, men jag vet inte vem du är? Hoppsan.
Vi får höras av! Kram
Välkommen tillbaka! Bloggpauser kan behövas men det är jättekul att du är här, om än det bara blir en sväng. Var sak har sin tid. Kram!
Så kul att se dig igång igen!!!!!Babsan som tyvärr glömt lösenordet till sin blogg så den är nedlagd igen....
Välkommen tillbaka, har saknat dig. Roligt att du gav ett tecken från dig.
Kram
Tack för kommentar hos mig! Jag blev jätteglad att höra från dig igen!
Som du ser så finns vi här, vi läsare som väntar på att du ska titta in igen!
Men, för mig har bloggen alltid varit något som jag gör när jag har lust och den får aldrig bli ett tvång. Så jag förstår att du ibland väljer annat att tillbringa din tid med. Hoppas att tillvaron vänder till det bättre och att lusten att blogga återkommer!
Vi finns här som du ser!
Kram
Jag är kvar och blev så himla glad när jag såg din kommentar hos mig på förra inlägget. :-))
JÄTTEGLAD!
Har själv haft en jobbig tid med massor som hänt men jag hoppas också att det ljusnar nu....
Har nog aldrig bloggat så lite som just nu. Visst har jag hängt på Facebook också men måste nog säga att det inte är riktigt min grej. Kanske för att jag är för lat att sätta mig in i hur allt fungerar...ids inte riktigt och då blir det som det blir.
Hoppas verkligen att det vänder och ljusnar för dig nu med!!! Jag har saknat dig så mycket här.
Varma kramar från mig.
Klart att man läser när du skriver.
Ser dig ju på FB också.
Hoppas att det jobbiga och svåra snart är över och att du kan återhämta dig.
Kram
Söta lilla Marskatt Yvonne!
Så glad jag blev över din hälsning och verkligen roligt om du kommer tillbaka till bloggvärlden!
Hoppas vi hörs snart igen. Kramis
Roligt att läsa lite här hos dig igen! Jag har ofta tänkt på dig... och jag hoppas verkligen, verkligen att du får ha det så bra som det bara är möjligt.
Varm kram...
Du ser att vi är många som läser! Jag har ju träffat dig på FB, och har märkt att många flyttat sin skrivklåda dit.
Till och från blir jag himla trött på bloggandet, men sen vaknar lusten igen av alla trevliga kommentarer och kontakter och bekantskaper.
Men visst har bloggandet avtagit... många har försvunnit och andra skriver bara själva och har slutat surfa runt.
Hoppas att du får mer jämvikt framöver. Du har ju haft det tufft med många omställningar.
Vad roligt att du syns igen. Ibland tappar man orken och vet inte riktigt varför. Jag har inte hittat min ork än och förstår dig.
Kram
Nicoline
Roligt att du är tillbaka i bloggen!
Är det DU som är Yvonne L på FB? Jag har undrat SÅ mycket. Så roligt om det vore du!!! Jag har tittat in till dig med jämna mellanrum och tänkt att du skriver väl snart igen eftersom bloggen finns kvar.
Spel är ett otyg - själv lägger jag patiens minst en halvtimme per dag om inte mer. Och visst har du rätt i att bloggandet tar enorm tid. Tänk så många timmar man sitter vid datorn när man kunde ägna sig åt något annat nyttigt. Men roligt är det i alla fall.
Varma kramar/M
Wow, du har börjat skriva igen, underbart.
Skicka en kommentar