Periodvis så mycket att det nästan blir lite jobbigt att ta sig ut.
Det viner och ryker, det fastnar i näsa och ögon.
Katten sitter förundrad och följer de vita tussarna som viner förbi hans nos. Ibland gör han ett försök att fånga de vita tussarna som virvlar förbi, lite skojsamt runt, runt i luften.
På jobbet satt vi en dag och såg ut genom fönstren och följde smått halvintresserat de flingor som föll. Någon kommenterade att "det ser precis ut som snö".
Precis så.
Någon som vet vad det är?
Jag vet!
Jag upptäckte av en händelse, på min lilla promenadstig till jobbet, vad det är som liknar ett snöfall i maj.
Sälgen, som blommat så vackert och ihärdigt, har nu långa utblommade korvar som släpper vita frövirvlar liknande maskrosfrön.
Egendomligt mycket i år, verkar det som.
Ute på trappan tidigare ikväll, satt jag och småpratade lite med lille Herr Katt som behövde ha en nypa uteluft. Tusse trivs med den lite svalare temperaturen och jag, jag bara satt där på min trappa och babblade ut i tomma luften med med katt som inte brydde sig nämnvärt om mina ord.
Under tiden kikade jag ner i min stora blomkruka som står framför entrén och upptäckte mängder med små groddar i jorden.
Det slog mig att det är just alla dessa sälgfrön som legat som ett luddigt räcke i rabatter och gräsmatta ett bra tag nu, de slår rot!
Titta:
Med min dåliga kamera framgår det väl kanske inte så tydligt som jag skulle önska, men tittar man noga, ser man de små gröna groddarna.
Ser ni de ljusgröna partierna av groddar? Inte den lite större i vänsterkanten utan de små, små prickarna överallt.
Ja, oavsett vad ni ser eller inte, så fick de små groddarna mina tankar att associera fritt...
Jag tänker mig att sälgfrön är som tankar, som flyger planlöst runt, utan mening och till synes utan mål, men rätt vad det är finner de en plats att landa på.
Om jordmånen är tillfredsställande, kan grodden/tanken slå rot och börja växa. Tillkommer så lagom doser med näring börjar den växa och klättra uppåt.
Efter hand, med lite uppmuntran och ytterligare näring, börjar den sträva högre och högre upp.
Inte bara groddar utan även Tankar kan ibland göra så, vissa kan till och med växa tills de stiger en över huvudet.
Trots att man är 50+ och utom tvivel i besittning av viss erfarenhet, så kan vissa groddar "välja" att fastna och vilja gro, trots ihärdig gallring och försök till utrotning.
That's it.
Sedan tänkte jag inte så mycket mer utan gick in till vardagen igen.
38 kommentarer:
Klokt tänkt, så är det ju med tankar och med livet, att vi gror och ju bättre jordmån vi har desto bättre gror vi.
Jag pratar också hela tiden med mina kattor, och min son brukar fråga varför, jag kan ju hålla med dig om att de verkar ganska ointresserade ibland.;0)
Lite förkyld är jag nog, det är mest luftrören som krånglar.
Kul att du kom på besök hos mig.
Kramar
Bloggullet - de frön vi sår genom våra ord, kan fastna och gro. Det gäller att vara varsam med det vi strör omkring oss.
Kram på dig, och hoppas du blir bättre snart!
Så djupt tänkt!
Och din paus blev inte så lång... undrar hur lång min blir - jag som inte kan låta bli att kolla vilka som uppdaterat... och läsa lite här och där. Fast jag har så mycket att göra. Sliter ut mig gör jag inte, för när jag inte jobbar vilar jag - nästan - när jag inte tjuvläser bloggar alltså...
Precis så är det...Jag har tillåtit mina svarta tankar att gro och växa...tills det blev allt för stort för mig...:(Nu måste se till så att de goda tankar tar överhand!
Kramar till dig!
Välkommen tillbaka ..-))
Läste och log.
Tänkte att hon nog hade flyttat utomlands, till mer vintriga trakter.
Sen förstod jag ju.
När jag läste funderade jag minsann över var du bodde med all snö nu i maj, men det klarnade ju!
Vilka fina tankar om tankar! Mycket tilltalande och tänkvärt!
Vissa Tankar vill aldrig ta slut. En del ältar man till leda och andra återkommer (som du säger) utan att man vill. Att mota bort dom försöker jag, men ibland poppar dom upp ändå. Tills någon ny Tanke tar överhanden. Bra att du har herr Katt att prata med. Jag pratar ibland med min papegoja och ibland får jag svaret: puss puss - och då blir jag såå glad! Så litet behövs för att roa mig!
Visst är det mysigt att prata med katten! Och man får så trevliga svar: en puss på näsan, ett litet mrrrr, som jag genast tyder positivt. En sådan filosofisk stund du och Tusse hade. Jag håller fullständigt med dig. Tankar och idéer svirrar runt och somliga "faller i god jord och andra på hälleberget" (för att citera Bibeln), ibland flyger de förbi som moln och ibland fastnar de som tjära.
Ni är kloka ni, du och Tusse.
kram
Så klokt och tänkvärt du skriver!
Jag undrade först vad du menade med snö, jag vet ju på ett ungefär var i landet du bor, så det stämde inte riktigt, men sen fattade jag ju och *log*...
Önskar dej en fin vecka och trevlig Kristi himmelfärd!
Kram Maria
Vilket underbart, härligt inlägg! Tack o kram!
Undrade också först vad du menade med att det snöar. :D
Tur du har katten och prata med när det kommer en massa tankar som behöver vädras.
Kram
Bloggblad - det blev en veckas paus. Men jag har "tappat" mycket info, eftersom jag inte har läst runt i andras bloggar varje dag som jag brukar göra.
Det tar tid...jättemycket tid, men det är ju jag själv som ställt till det så för mig.
Vilsen - det är kanske inte gjort i en handvändning, men med lite hjälp kan man nog vända tankesättet!
Elisabet - tack! Solen skiner, blommor, träd och buskar grönskar och blommar! Det är vår i ordets rätta bemärkelse, trots all "snö".
Cina - tack! Det var inte min mening att luras, faktiskt! Det bara belv så, orden och tankarna bara for iväg.
Eleonora - vi kvinnor har nog en sällsynt förmåga att vända och vrida på tankar och ord, även om man inte alltid vill det!
De små husdjuren är sällskap visst är det så, pussar får jag av min kisse också! Blöta så jag får torka av mig efteråt, haha!
Annela - tack så mycket! Kram
Maria Tidsfördriv - det samma önskar jag dig min vän!
Hedgren - tack ska du ha, för ditt besök!
Rosenvante - tacksam är han att prata med vet du. Han kurrar och purrar ibland till och med på rätta ställen. Då inbillar jag mig att han förstår allting. Kram!
Precis så är det med tankarna, de far omkring överallt ibland.
Sån tur att det inte är riktig snö:)
Ha det gott vännen
Kram
Här satt jag också och fick tänka till funderade verkligen på var du bodde.... :-) Tänk det är tur du har Tusse :-). Och för oss är det tur du delar med dig :-)
Fick nästan hicka när jag läste din rubrik... snöa nu? Va? Ser hon syner, eller?
Men sen läste jag ju vidare... och såg att du är precis lika klok, och ser lika tankfullt på världen som du brukar göra!
Som med frön som får gro.. och vad lite uppmuntran och näring kan göra... få något, eller någon, att växa!
Varm kram...
Vilket underbart inlägg! Att sitta och låta sina Tankevågor gå tillsammans med katten det gör jag ofta jag med....gärna ute på en klippa vid havet men också som du på en trappa...
....och nu precis när jag skriver det här så ser jag att det "snöar" utanför mitt fönster också! ;-)
Kram söstra min!
Pärlan - tankarna har eget liv ibland och låter sig inte styras, så ibland behövs en liten rensning!
Kram på dig!
HusEtt - Jag bor i södra delen av Västergötland, 5 mil från Hallandskusten! Visserligen har det hänt att det fallit riktig snö ibland i maj, men detta "snöfall" var som tur är av annan sort!
Tack för din kommentar!
Elisabeth - jo, man hade väl kunnat tro det, att jag nästan hallucinerade, haha! Kramar tillbaka!
Londongirl - tack för dina ord! Serdärja, samma snö faller hos er också. Det har lugnat sig lite nu, som tur är. Sälgen formligen exploderade under några dagar och gödslade frökapslar med fjäderboa i mängder.
Kram tillbaka söstra mi'!
Ja det gäller att ha koll på vad som slår rot. Men viktigast av allt kanske är att ta reda på vad det är de svarta tankarna kräver i form av näring för att sedan strypa näringstillförseln. Jag undrar om det inte är det enda sättet att få bort dem. Kanske funkar det att tänka många vita tankar som tar över de svarta men ändå sitter de där de sitter, även om de inte syns? Men med tiden kanske de vita kan knuffa bort dem för gott, men det borde ta längre tid.
Trollet - om det vore så enkelt.
De svarta tankarna kan vara fler än de vita. De vita är inte lika starka och ger sig lättare för argument.
Det där med att strypa näringstillförseln gillar jag. Det handlar om att inte ge de svarta näring, då dör de.
Bra tänkt.
Men - stor men! Vilket dundermedel skall till då?
Ojoj först trodde jag verkligen att det snöade ...
Gillar din liknelse med frön och tankar!
Vi måste självklart reda ut vad det är för näring de svarta får och vad de kräver för att överleva. Hur ser dina svarta tankar ut?
Underbart skrivet och tänkt:-)
Vilken söt kisse. Jag kan riktigs se honom framför mig där han försöker fånga "snöflingorna"...
En trevlig och skön helg vill jag önska dig! Kram
Tack för upplysningen, för vi har undrat så vad det är för maskrosfrön som flyger här!
Ha en riktigt skön och fin helg marskatten!
Klimakteriehäxan - tack så mycket!
Tandgnisslur - mina svarta tankar kan variera, det beror lite på vilka vindar som har blåst och hur tunga frön som planterats i tankarna. Det är inte så ofta tack och lov, jag har nog mest ljusgrå, illa nog iofs, eller ljusblå tankar.
Tesstamente - tack!
Bums - ja du skulle sett så snopen han var!
Eleonora - en fin och skön helg önskar jag dig! Kram!
Lena - kul att få reda på tyckte jag också, som undrat över dessa frön och inte bara i år! Ha en bar helg! Kram
Lite gult skulle nog kunna göra sej bland det blågrå. Men du gillade inte gult va? Vad sägs om knallorange tankar?
Roligt att du är tillbaka - bloggpausen blev inte så lång! Har själv tyvärr inte haft tid att gå in och läsa hos mina bloggvänner - jag har haft förrättningar nästan varje dag - ibland två eller tre per dag!
Dessutom har MM varit ledig av och till och bloggar gör man ju bäst i sin ensamhet. Har knappt haft tid att ens skriva fredagsinlägget som jag ju själv hittat på.
Håller med dig om att vissa tankar biter sig fast - i synnerhet de svåra och tråkiga. Som väl är har jag Mirren som bollplank när det känns extra besvärligt. Hon är alltid snäll och lyssnar och kommer med kommentarer. Men jag hade också gärna pratat med katten om jag hade haft någon...
Tandgnisslur - helt rätt, gult är inte min färg och inte på tankarna, men knallorange tilltalar mig! Det ska jag fundera på.
Musikanta - hej! Bloggpausen blev inte så lång...däremot har jag varit dålig på att titta in och kommentera hos de bloggvänner jag brukar besöka.
Det blir så ibland, och du har ju verkligen haft fullt upp, det förstår jag.
Ha det så bra, kramar!
Orange lyser upp, det är en varm och vänlig färg mitt i all sin glädje. Som att den bjuder in men samtidigt tar för sej. Den ger mej energi när jag tänker på den. Får mej till och med att skratta till. Precis som du. Och katten är orange på bloggen.
Kikar bara in och önskar dig en skön söndag
Kram
Vill absolut ingenting, jo förresten, önska dej en alldeles underbar söndagskväll.
Hej! Jag har för mig att du hade mormor i Oravais. I husorganet Norra Västerbotten har det stått mycket om Oravais eftersom det krigades där 1809 och vi sen haft fred i 200 år. Har inte kollat om det finns med i nättidningen också, men du kan ju kolla om du vill. www.norran.se. För övrigt har vi rötterna från samma håll. Min mamma är från en sjöby ett par mil från Oravais och där är vi varje sommar. Ibland äter vi vid serveringen vid fjärden. Här hade vi förr "snö" i juni. Men det var popplarnas frö och de dansade runt värre än maskrosfrö.La sig i en vit matta både ute och inne. Även en del i maten om man åt ute. Nu är poppeln nedhuggen sen några år.ellem
Idag snöade det alldeles förfärligt på mig när jag gick till tågstationen. Mins ögon kliar och det känns inte alls bra. Hoppas det snart är överståndet.
Jag hoppas allt är bra med dig. TOmt är det efter dig så jag hoppas att du snart är tillbaka. Ha det så gott i alla fall och hoppas att bara trevligheter händer omkring dig. Kram på dig
Så sant, så sant!
Bra nedskrivna tankar,
Kram från Bollebygd
Skicka en kommentar