Panik

Bensinen var slut (ja, nästan i alla fall...) i SiggePigge så efter jobbet åkte vi iväg för att mata honom lite.
Han har förresten fått sina sommarskor idag. Farbrorn som bytte skor påpekade att det är nog sista sommaren med de här skorna...(!)
*gulp* - tusenlapparna fladdrar förbi, medan tankarna börjar fara.
-Du menar att det går att köra en säsong till, undrar jag, med lätt darr på rösten.
-Jovisst, men inte två säsonger till, om man vill köra säkert, säger snälle bilskomakaren.

Nu blev jag lättad och tänker att på ett år ska jag ju kunna skrapa ihop till nya sommarskor till min lille SiggePigge. Om han får behålla hälsan förstås. Men det tror jag.

I alla fall, vi var på bensinstationen, eftersom han var hungrig. Rejält också.

När vårt ärende var avklarat skulle jag in till stationen för att betala.
En före mig i kön.
Jag började gräva i väskan efter min portmonnä - eller plånbok, eller börs, eller vad man nu vill kalla den tingest som i mitt fall innehåller nästan det mesta av livets nödtorftigheter.
Den fanns inte där...
Grävde lite till medan killen i kön före mig gjorde klart sitt ärende.
Grävde ännu mer, började bli kallsvettig.
Var f-n är den?
Min tur i kön.
Jag tvingades konstatera att min plånbok inte låg i handväskan. Svetten rann ymnigt vid det här laget.
*hrm*
Harsklade mig lätt, tog på ett inställsamt leende och berättade hur det låg till.
Tji pengar....
SiggePigge fullmatad...
Flickan i kassan tog Siggepigges registreringsnummer, efter att jag bedyrat att pengar finns, vänta lite bara, ska bara sticka hem och hämta min plånbok...
Hon trodde mig...som tur är och jag for iväg som en pil, medan tankarna for runt som illrar i hjärnan.
Var i hel...te är den? Jag började till och med spekulera i att någon kommit in på kontoret och länsat min väska.
Ni, förstår, spärra konton, förlorade kontanter...allt for igenom skallen på väg hem.
Men den låg på köksbordet, den dumma dumma plånboken. Låg bara där och väntade.
Jag blev nästan arg på den.
Nu är bensinräkning betalad i alla fall, med hjärtat i halsgropen.

Har ni förresten känt vilken underbar kväll det är ? Ljummet och fint, ingen vind, en liten koltrast flöjtar i en dunge utanför huset.
Sädesärlan pilar förbi med sitt karakteristiska "tvidevitt"och skatorna flyger i skytteltrafik med grenar 3-dubbla deras egen vikt. Det blir fint byggmaterial till ett skatbo.

Det är vår i Marskattens värld!