Nu backar jag lite i tiden och tar inte påskhelgen i kronologisk ordning, men so what?
Långfredagen tillbringades här.
Hela "klanen" på vår sida = mostrar, kusiner, gamla mormor och morfar, samlades för att heja på J som skulle tävla med sin Thora i 2 klasser av Islandshästtävling.
T8 och 4-gång var de grenar som J ställde upp i.
Fråga mig inte vad det betyder, för jag har inte speciell koll. Det finns hur många tävlingsklasser som helst, när det gäller Islandshästar.
I alla fall så sken solen mild och varm, man kände endast av en sval vind i nacken som talade om för oss att det inte är sommar ännu. Vindtät jacka var väldigt bra att ha, trots +15 graders vårvärme.
Flickan vann inte, hon kom tvåa i båda momenten, men fick i alla fall rosetter på hästen som belöning!
Tjo och tjim, handklappningar och visslingar fick hon av publiken som beröm för sin insats. Massor av kramar också förstås!
Lite smått nervös innan starten.
Travmomentet - det gick bra!
Gamla-mormor kramar om och Gamla-morfar ser förtjust på.
Här har vi fått rosett nr. 1 och Thora får beröm.
Mamma och moster är framme och gratulerar -resp. fotograferar.
Jag som alltid undvikit närkontakt med dessa fyrbenta varelser var till och med framme och klappade Thora på mulen! Fattar inte vad som hänt med tant Marskatt...
Stolthet över barnbarns underverk gör tydligen susen, för när de egna döttrarna tog ridlektioner höll jag mig på behörigt avstånd.
Närvarande, jo det var jag, men inte mer.
Tur att tanter kan ändra sig.
10 kommentarer:
Jag har ungefär samma klan på min sida släkten som du, min man har bara sina barn.Så det blir mest min släkt vi träffar.Jag är noga med att komma överens med släkten, för jag anser att det är viktigt. Med lite diplomati och god vilja så fungerar det.
Kramar
Det är en trygghet i släktskapet tycker jag. De är människor som på gott och ont känner en utan och innan.
Vi träffas mycket, döttrarna med barn, mina föräldrar och jag.
Jag har också respekt för hästar sedan mardrömsminnen från barndoms ridläger *skrattar*
men en varm hästmule är en speciell känsla, de är ju så mjuka och fina.. vackra hästar!
Monica - jag har stor respekt för hästar...de är ju så stora! Och tunga.
Men jag vågade ju mig på att klappa Thora, på mulen och den är så mjuk, så mjuk!
Kul att ditt barnbarn kom tvåa iallafall inte dåligt det heller..och så roligt att ni samlas hela släkten sådär..låter kul..hästar är vackra djur tycker jag,men man har ju en viss respekt*ler*
Har en gång när jag var yngre suttit upp på en stor häst och ridit..och det var första gången för mig,var allt lite nervös ska erkännas.Men jag red runt runt i en ridhall och ridläraren höll i selen,så jag kände mig ändå ganska trygg..hon gav mig direktiv hur jag skulle göra för att få hästen att gå och få den att svänga när jag höll i tömmarna.
Önskar dig en fin Påskdag,
Kram Maria
Glömde ju skriva..jo Oscar han är nyfiken han och brukar vilja vara med på bild,mer än dom andra katterna tror jag nog,hihi
*Kram*
Vilken trevlig dag och så full av aktiviteter!
Så trevligt alltihop låter...och kul att du kom över hästfobin litegrann i alla fall...snyggt jobbat.
Maria - gissa om hon var glad och nöjd! Jag var rädd att hon skulle bli besviken, hon har så himla höga krav på sig själv och hästen. men hon tog det så bra och tyckte allt varit jättekul!
Eleonora - det var en jättefin dag!
Christina - eller hur! Nog måste mormor få lov att sträcka på sig lite...hehe
Hej Marskatten
Jag ska se om jag hittar din mejladress, om jag inte hittar den så kanske du kan skriva ett mejl till mej igen på humlan.surris@live.se
Skicka en kommentar