kommer jag på att livet trots allt är ganska bra.
Väl hemkommen sitter jag på trappan och ser på nymånen som hänger som en nyskalad citronskiva på den svarta natthimlen.
Katten passar på att gå ut på en lite kvällspromenad, det passar förresten bra nu när inga bilar kommer att köra förbi på bra många timmar, innan morgonpasset börjar igen.
Kvällen har passerats med flera timmar i sällskap med familjen, alla tillsammans: döttrar, nästan alla barnbarn, gamlamommo och gamlaoffa, lite mat och några glas vin.
Många glas vin, i och för sig för många för att vara en tisdagskväll, men so what. Ibland behövs det.
Några timmars ventilerande av tankar, vridande och vändande på problem. Det fanns behov av att få hjälp med att se saker från en annan vinkel.
Det behövs ibland, inte bara inom familjen.
Ventiler.
Familjen.
Som alltid finns där i bakgrunden som den stöttepelare den är menad att vara.
En för alla, alla för en.
Det tillståndet gällde ikväll.
Så stärkande och skönt för alla.
Jag älskar mina döttrar, mina föräldrar och mina barnbarn. Vad gjorde jag utan dem. En liten fjutt.
Kvällens ämne var inte mitt, om någon undrar, min uppgift var och förhoppningsvis förblir, stöttepelare Mamman.
Det var det för ikväll. Natti natti
9 kommentarer:
Så fint att kunna stötta sin familj, det finns en trygghet i det. Att man har varandra hur det än ser ut. Varm godnattkram till dig!
Nu har jag läst dina rader tre gånger och ser hur mycket kärlek som finns.
Ser också att vi på flera sätt är lite lika - tänker lite lika.
Kramar till dig!
Ja du, utan familjen? Det finns ju många som inte har nån....
Jag har tänkt på min kollega som just i dag begravde sin man, lika gammal som din var han... tungt. Och då tänkte jag på dig och mina bloggvänner som mist sina makar på olika sätt.
Vad härligt att ha ett sånt nätverk!
Visst är det skönt när man har den där närheten och förmågan att ställa upp för varandra. Skönt att alla ni har sådan gemenskap. Alla har inte det där förtroendet för sina nära att de kan ventilera känslor och problem. Var glad att ni har det. Jag tror nog att mina flickor skulle komma till mig i alla lägen, det känns så i alla fall. Något jag är glad och stolt över.
"Stöttepelare Mamman" är väl en av de viktigaste uppgifter vi har i livet...
Att få ha en egen familj, hur den än ser ut, är inte alla förunnat... och jag är också väldigt tacksam över min lilla nya, men ändå gamla familj.
Varm kram..
Eva - Jag vet ju att om/när jag behöver hjälp så finns de där för mig. Det är tryggt. Kram!
Bollebygdsbo - jo, jag tror nog det också!
Bloggblad - men vad sorgligt! Ännu en kollega som mist sin man alltför tidigt, men vad tragiskt det är. Tack och lov att man inget vet i förväg, kan jag bara säga. Tack för din omtanke!
Annela - ja det är härligt!
Rosenvante - det är visserligen högt i tak och öppna dörrar, men jag tror nog att döttrarna undanhåller vissa saker (och det ska de göra!). Mamma ska inte veta allt, inte mormor och morfar heller. Men jag är så innerligt glad över att vi kan prata om i stort sett allt.
Elisabeth - jag tror att du, precis som jag, har stor tröst i våra engagerade föräldrar, som ställer upp i vått och torrt så gott de kan trots åldern. Så som man själv vill göra för sina barn. Kram!
Så härligt det låter att ha en sån familj! Guld.
Vilket fint inlägg! Att ha nära och kära som man känner stöd och kärlek från är det allra bästa man kan ha! DET är rikedom!
Jag hoppas verkligen att det kommer att lösa sig på alla plan nu. Men som sagt, du är trots alt lyckligt lottad som har en sådan familj!
Kärlek kan man aldrig få eller ge för mycket av.
kram!!!!
Skicka en kommentar