Så går 2008 mot sitt slut

och jag tänker inte summera något, blicka tillbaka, ångra eller sakna.

Christina skrev så klokt på sin blogg och jag håller med! Det som varit har varit, det vi har framför oss vet vi inget om.
Vi är här och nu.
Att leva i nuet är inte helt lätt att lära sig, men man kan ha det som ett mål, att försöka ta tillvara på den dag som vi får.
Leva här och nu.
Vara glad för det lilla i vardagen!

Inte så krångligt egentligen?

Med dessa ord vill jag avsluta mina bloggtankar och skriverier för 2008 och vill önska alla ett underbart

GOTT NYTT ÅR!


Vad rätt du tänkt,
vad du i kärlek vill
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Gå fram, du mänsklighet!
Var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.

V. Rydberg
Del av Kantat vid jubelfest-promotionen i Uppsala den 6 september 1877.

Änglavingar...

skulle jag vilja ha...

Tänk, på väggen ovanför sängen. Då skulle jag sova tryggt!

Gå in här och titta - tavlan går att vinna, men skynda!

Tack Eleonora!

Den alltid lika rara och vänliga Konvaljen i Hufvudstaden skickar en vänlig hälsning till mig, en "award" med följande motivation:

Marskatten; för mysiga skildringar om
vardag och fest för en ensamstående kvinna

Tack snälla, jag niger och tackar!

Nu är det meningen att jag skall skicka vidare (om jag vill) men jag väljer att överlämna ovanstående utmärkelse till alla de som besöker min blogg.

Morgonpromenad

Solen börjar gå upp och det gryende ljuset speglar sig i fönstren på de gamla fabrikslokalerna nere vid Viskan.
Viskan ringlar sig ner mot havet och just här finns några fall som på våren blir riktigt brusande, skummande häftiga. Nu flyter ån svart och lugn så här på tidiga söndagsmorgonen. (om ni klickar på bilden så ser ni den lilla granen på taket!)

Man kan lätt förstå vilken verksamhet som bedrivits här, en gång i tiden.

Lönnarna spretar med sina svarta grenar mot det svaga morgonljuset. Solen är inte uppe ännu och jag närmar mig hemmet.

Min morgonrunda tog ungefär 30 minuter och det kändes helt ok. Det var hög tid att börja få fart på fläsket, om man säger så! Vågen visar på en formkurva som pekar konstant uppåt...

Ett litet svart fönstersmycke

har Marskatten och han heter Tussekatten.
Tusse är tjock och mjuk, svart och luddig. Väger ca 5-6 kilo och gillar inte "dåligt" väder.

"Dåligt" väder = regn, snö, dimma, blåst, stark värme, stark kyla.
Han är en riktig Mister Lagom. Då är det bra.
Vid dåligt väder studerar man händelser på utsidan från insidan av fönstret.

Så här:

Obefogad ilska..

I morse, på väg ut för att hämta efterlängtad morgontidning som inte kommit ut sedan julafton upptäckte jag något som blänkte i gräset.
Glas?

Nä-ä vad är detta, tänkte jag, har någon slängt in ett glas på min gräsmatta? Tankarna började fara runt och de var inte snälla...

Småarg som jag var böjde jag mig lite fram (jag är ju närsynt...) för att se bättre i det skumma morgonljuset och märkte då att det bara var några isklumpar som förmodligen lossnat och kanat ner från taket.
Det är +2 idag, mot -5 grader som temperaturen var igår.

Så var det med det. Isklumpar, inget krossat glas!

Lättad och lite skamsen över mina onödiga tankar tog jag tidningen och gick in till mitt kaffe.

På Julaftons kväll...

kom en granne förbi. Hon stannade till då hon såg att jag stod ute vid min lilla altan med sista kvällscigaretten.

Vi växlade några ord om hur dagen hade varit, hur mätta vi var och sånt...
Grannen hade tagit en liten promenad för att skaka ner julmaten som hon sa.

Jag vet inte vad hon heter och tror inte hon känner till mitt namn..det har liksom inte blivit av att vi har presenterat oss.
Plötsligt frågade hon med ett litet leende:
-Tycker du om att dansa?
Jag blev lite paff...men sa att jo, det gör jag väl...
-Jag älskar att dansa, fortsatte grannen, men jag har problem med mina fötter som värker. Men man kan ju alltid lyssna och njuta.
Vill du följa med och lyssna på Flamingokvintetten den 5 januari?

Jag blev så glad, trots att jag inte egentligen är någon fan av dansbandsmusik. En varm glädjekänsla spred sig i kroppen och jag svarade att visst, det låter jätteroligt.

-Då säger vi så, sa grannen och så vinkade hon och gick hem till sig.

Tänk, jag vet inte vilken lägenhet hon bor och vet fortfarande inte vad hon heter.
Men det löser sig.

Jag är glad och känner att jag får en ny vännina.

Varma och glada julhälsningar

Här kommer min önskan om en fröjdefull jul och ett gott slut på det gamla året. Jag hoppas innerligt att det nya året blir riktigt, riktigt bra för oss alla!
Vi behöver det.

Efter ett något motigt 2008, känns det som vi förtjänar lite positiva vindar i våra liv.

Flickorna, barnbarnen och jag kommer att hälsa på farmor och farfar på förmiddagen imorgon julafton och sedan går vi alla till mormor och morfar och firar resten av julafton hos dem.

Klapparna är inslagna (nästan alla) och nu står skinkan i ugnen och griljeras, den kommer att provsmakas av M och mig ikväll.
Bingolotter är införskaffade, köttbullar och snart avsvalnad skinka väntar på att landa på gott stenugnsbakat bröd från Östras bageri!

GOD JUL!

Hemgjorda "Snickers"

Hej Lisbet - här kommer receptet:

Marskattens godisbitar à la "Snickers"

Ingredienser
1 burk jordnötssmör (av typen "crunchy")
2 dl ljus sirap
1 dl strösocker
1 dl kokos (jag tar havregryn istället)
1 tsk vaniljsocker

Kellogs K Special

Blanda ovanstående (utom K Special) i en ganska stor kastrull och värm till mjuk och lös konsistens. Det får inte koka!

Rör ner 1 liter Kellogs K Special.

Bred ut på bakplåtspapper och platta ut till ca 1,5 cm höjd
Låt stelna svalt.

Smält 100-150 gr mörk choklad och ringla över.
Låt stelna

Skär sedan i lagom stora munsbitar. De är jättegoda!

Å så några köttbullar

Måste man ju ha.

Efter detta tror jag det får bli ryggläge på soffan en stund. Nu känns det i ryggen.

Uppdatering kl. 16,10

Efter att ha varit och läst lite i Ilvas blogg kom jag att tänka på ett fenomen som inträffade igår eftermiddag - kl. 15,00 cirka...skrev samma text hos Ilva.

Tänk, bröt solen igenom molntäcket ungefär 5 minuter innan den gick ner bakom horisonten. Ett nästan magiskt ljus spred sig in på kontoret.

Vi som satt där vid våra arbetsplatser och upptäckte det gulröda ljuset blev helt häpna - va... är det sant, solen skiner!

Tänk vilken lycka för så lite.

Lite julstök...

Medan Seglora kyrka lyser som den stod i lågor på den lilla hallbyrån, ägnar jag mig åt lite matlagning på lördagen, medan regnet idogt strilar från en jämngrå himmel.
Så synnerligen trist väder, men det passar bra att stå vid grytorna en sån här dag.

Idag gör jag Morotslådor - ett traditionellt finskt julrecept. Eftersom mina båda föräldrar kommer från Österbotten har det i alla år varit tradition med Kålrots- och Morotslåda på julbordet.
Jag minns att som liten var jag väl inte så himla noga med att äta av de här lådorna, det var köttbullar coh skinka som gällde, men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.

Min mamma brukar i vanliga fall stå för det mesta av matlagningen, bortskämd som man varit... Nu har jag de senaste åren i alla fall tagit mitt ansvar och bidrar även jag med en del rätter till julbordet på Julafton. Någon nytta får man ju försöka göra!
Förresten hade maken och jag alltid ett julkalas för hela släkten under någon av juldagarna, så himla bortskämd är jag inte, om jag tänker efter... Så det så.


Först passerade jag morötterna genom pressen, men kom sedan på att det var smartare att mosa med mixern. Sölade ner som attan, vill jag bara tala om. Morotsgegga över halva diskbänken...

Nu står de i ugnen och ska gräddas i ca 1 timme. Jag undrar om de blir bra?

Ollaträt

Vet ni vad det betyder?
Nä...tänkte väl det...
Vi brukar skämta lite sådär i familjen och prata slarvspråk, någon slags hemmagjord utrikisk-svenska.

Ollaträt = Gekås varuhus i Ullared.

Där har jag varit idag, tillsammans med mina föräldrar som behövde min eminenta kompetens som består av kunskap om att köpa rätt julklappar till barn.
Min assistans bestod i att lotsa mor och far runt i det enormt stora varuhuset (som om jag skulle hitta...det var två år senast jag var där och de bygger ständigt om!) och visa på de hyllor som innebär fyndköp!
För fyndar gör man, eller rättare sagt, man gör bra affärer - om man tänkt öppna plånboken.
Framförallt nu till jul, med alla julklappar till barn. Det finns många slantar att spara in på att åka dit.
Tänk bara sällskapsspel...de flesta spel ligger på 50% under vad det kostar i en leksaksbutik i de 2 städer vi brukar besöka. Icke att förakta - så det blev ett antal spel köpta till barnbarnen. Det ska bli roligt att leka i mellandagarna!

Vi har bara cirka 45 minuters bilresa dit, så bensinkostnaden är faktiskt snart insparad. Tell you.
Ändå...det var två år sedan sist...så dum man är. När det är så billigt borde man åka mer regelbundet.

Vanligtvis brukar det vara enorma köer...inte in till varuhuset nuförtiden, sedan de har byggt ut så kolossalt, annat var det förr, då kunde kön in till affären ringla runt halva Ullared. Det var så att man kunde ha picknick-korg, campingstolar och parasoll med sig i väntan på insläpp till affären. Huva så hemskt det var då.
Idag var det relativt "få" besökare, det gick till och med att hitta parkering ca 50 m från ingången, helt fantastiskt!
Väl hemkommen och helt kaputt kl. 21, 00 har jag stuvat om mina fynd så att inte de små ska kunna hitta de blivande julklapparna!
De ska nämnligen tomten komma med på julafton.

Annorlunda arbetsvecka

blir det vecka 51, denna sista före julhelgen.
Kollega M var på mammografi för ca en månad sedan och blev efter ytterligare en kontroll, kallad till SÄS i Borås med uppmaning att ta någon med sig.
Hon förstod ju med en gång att det inte var någon godartad fläck som upptäckts i högra bröstet, men eftersom hoppet är det sista som överger människan intalade hon sig tappert att det trots allt kunde vara en "ingenting".
Det var det inte.
Vecka 49 opererades hon och kommer nu att vara borta från jobbet på obestämd tid. Vi kollegor som jobbar närmast henne skickade blommor med önskning om snar tillfrisknande och får nu dela upp hennes arbetsuppgifter mellan oss så gott det går.
M har ansvar för telefonväxeln och det blir min lott att svara i telefonen från och med idag.
Hade det varit av annan anledning skulle jag inte sörjt över det, men nu känns det nästan motigt.
Jag bara hoppas att hon kan ta sig igenom den jobbiga tid som hon antagligen har framför sig och kan komma ut igen frisk och stark...
Tänker på Ingela - som vet hur det är...

Hurra för Jonathan!

Idag fyller äldsta dotterns förstfödde 10 år och mormor vill krama och säga grattis. Tyvärr är han hos sin pappa idag, men kommer till mamma nästa vecka. Då får vi kramas istället.
Han firades lite i förskott hemma hos mamma i torsdags och hade väntat sååå länge när vi kom kl. 17, 05. Det var bestämt kl. 17,00 så det blev dryga 5 minuter extra att vänta!

Idag är det lilla snötäcket som kom i veckan helt borta. Lite synd tycker jag, som hade hoppats på en vit jul.
Det var bättre förr...då var det snö på riktigt i december, i alla fall till jul. Annat är det nu...grön, blöt på sin höjd slaskigt grå jul är vad man kan förvänta sig.
Det gäller att skapa lite stämning med mysigt inomhus, när nu vädret inte är som det ska!

Mitt köksfönster ser ut så här, denna tredje söndagen i advent.
Ha en fin söndag alla!

Dagen efter...

en fest kan man behöva vila!

Marskatt var igår på företagsjulfest med mat, musik och dans ända fram till småtimmarna. Är i skrivande stund upprätt och i hyfsat vaket tillstånd, men så mycket mer bevänt är det inte med tanten...


Det har nämnligen varit horistonalläge i soffan större delen av dagen, med boken Vila på gröna ängar framför näsan. Det är en mycket bra bok, rekommenderas! Den är precis lika fängslande och gripande som Berlinerpopplarna och bok nr 2 som jag inte minns titeln på just nu.


Vila på gröna ängar är den tredje och avslutande boken i trilogin om familjen på Neshov. Jag lade med lite sorg i hjärtat ihop boken...nu kommer det ingen mer berättelse och jag skulle bra gärna vilja veta mer om vad som händer.
Om slutet tyckte jag väl inte...men mer säger jag inte!



Som sagt, horisontalläge har även dotter och Tussekatt intagit idag. Dotter var också på fest igårkväll och vad Tussekatten gjorde i "mattarnas" frånvaro står skrivet i stjärnorna, men trött är han idag också, den lille plutten!







Nu lägger sig vintermörkret över oss och snart får man lov att gå och lägga sig på riktigt!

En award

har skickats till mig av Musikanta! Jag tackar ödmjukast!

Med denna utmärkelse följer en del regler, som jag härmed skall försöka följa:

1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.

2. Länka till den bloggen du fick den ifrån

3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor

4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden

Som ni kanske har märkt är min länklista ganska välfylld, dessutom följer jag fler som jag inte har länkat till här.

Jag skulle egentligen helst slippa välja ut någon blogg för jag tycker mycket alla om de bloggskrivare som jag har i min länklista...

Men nu ska reglerna följas och följande bloggar får min hälsning: Ingela, Christina, Elisabeth, Eleonora, Annela, Maria och Maria!

Skön söndag önskar jag alla!

Leilas Jul...

Jag får fullständigt fnatt på Leila nuförtiden! Vad har hänt med flickan, som i mitt tycke var så naturlig och rar tidigare säsonger?
Det har tidigare alltid varit ett nöje att se på matprogram med Leila som kock.
I serien som just nu går i TV4+ känner jag inte igen Leila längre, och jag undrar stilla - vart har glädjen och den spontana känslan för matlagning och bakning tagit vägen?

Kvar av den från början så enkla tjejen finns en stel, stereotyp, ev. av tv-producenterna tillrättalagd kock, som hela tiden babblar om "min" sås, "min" choklad, "mina ägg" och "nu tar jag min form" som ska ramla ner i smeten, blabla. Så tröttsamt...

Min, min, min...ja, jag har fattat, det är du Leila som grejar i köket!

Jag kräks (ursäkta, men det är sant!) på alla dessa "MIN".

Nä, tacka vet jag Paolo Roberto, det känns mer äkta!