Inlägg nr 588

Bild lånad från www.modette.se

Ser ni bra?
Det gör inte jag.
Har aldrig gjort, höll jag på att säga.
När jag var tolv år konstaterade skolsyster att jag behövde glasögon och sedan dess har det hängt stundom förhatliga, stundom acceptabla synförbättrande attribut på min näsa. 42 år med glasögon, fattar ni?
Jag hatade den dagen då det var ett faktum att jag inte kunde läsa bokstäverna på de nedersta raderna på tavlan som skolsyster hade på väggen i sin mottagning.
12 år och sedan = glasögonorm. Jättekul - not.

Det tog nog ett bra tag innan jag kunde acceptera faktum. Vad gör man - 12 år och hatar skolsyster efter syntesten? Låtsas som det inte hänt?
Det fanns inte på den tiden.
Hopp in i bilen och så åkte vi till den Optiker som fanns för att välja den minst töntiga bågen i sortimentet (som var synnerligen begränsat!)
Tillbaka i skolan som Glasögonorm gällde det att välja: sitta längst fram bland töntarna i klassen, eller ta på glasögonen (ibland!) och sitta långt därbak i klassrummet bland de coolaste.
Svårt val? Eftersom jag inte ville sitta bland töntarna, satt jag i sista raden i mitten. Cool, det var det som gällde och tyvärr är det väl likadant idag. Med brillor på ibland, även om man inte kunde se tydligt alla gånger....

Denna kväll var min tanke att sitta vid datorn, blogga, greja på FB och ha ett glas vin vid sidan. Som stämningsförhöjare ljus tända i två gjutjärnsstakar vid sidan, allt för att få det lite mysigt.
Men det är ju bara att inse: jag SER ju inget längre, vilket jag redan visste men hade förträngt.
Det fungerar bara inte trots att jag har progressiva glasögon anpassade för terminalarbete! Jag SER inte ändå!
Det är bara att konstatera att åldern har tagit ut sin rätt.
Så måste det vara.
Precis som mamma alltid sagt: Sitt inte där i mörkret och läs, tänd lampan!
Så gör jag nu.
Jag tänder lampan.
Mysljuset får vänta.

Inlägg nr. 587

Nästan på dagen en månad efter mitt senaste inlägg, det som var nr. 586.
Det slår mig, som så ofta, att tiden bara rusar iväg!
Inte har jag uträttat något speciellt heller, nej det är egentligen bara en enda räcka av vardagar som den ena efter den andra som bygger på historien om mitt liv som Marskatt.
Som en välkryddad gryta med många olika ingredienser puttrar livet vidare, det är ömsom salt ömsom socker.
Det har varit tunga stunder, det har varit lätta.
De tunga tar jag inte här, men av de glädjefyllda och fina finns det några stycken!
Vilken lycka att det finns bra och fina stunder! De tar jag en annan gång.

Tänkte bara på det här med bloggeri, som jag medvetet avstått ifrån ett tag...det är inte så att jag lämnat datorn på lagning eller något. Nejdå, den står här och surrar och värmer upp lacken på bordsytan under. Kan undra om det kan gå på försäkringen?
Skadad bordsyta pga överhettad dator?
Troligen inte.

Till min stora gläde (läs: lättnad) märker jag att jag är långt ifrån ensam om att tillbringa viss tid (läs: mycket) vid datorn.
Det var efter det att jag upptäckt Facebook (förkortat FB) som det slog mig att jag är absolut inte unik som tillbringar viss del (läs: stor) vid datorn.
De är ju där allihop! Mina kollegor, vänner, bloggvänner!
ALLA - ja något överdrivet då, men många i alla fall, sitter vid FB.
Lättad är jag.
Det är inget större fel på mig.
Skönt att konstatera.

Tillägg, eller förtydligande:
Vad jag menar med mitt inlägg är att jag konstaterar helt enkelt att många (och jag är en av dem!) tillbringar väldigt mycket tid vid sina datorer, av olika anledningar.
Vilket forum man än väljer att tillbringa sin tid vid spelar ingen roll, jag känner bara lättnad över att kunna konstatera att jag är inte ensam om detta faktum.

Inte vet jag...

Nåå, int vejt ja nååå...
Så sa min mormor Edit, född på Österö och uppvuxen i Oravais i Österbotten, när hon helt enkelt inte visste svar på något.

Inte vet heller hennes dotterdotter Marskatten någonting just nu, "nå int vejt hon na hon hellder".

Så då får det väl bli så ett tag framöver.
Bloggfritt alltså, eftersom det var bloggen jag syftade på när jag menade att inte heller jag vet nåt.
Förresten skulle jag kunna syfta på mycket annat också, när jag tänker efter. Alltså, syfta på sådant jag inte vet något om. Eller har en uppfattning om, och det är en hel del.

Men hur det än är blir slutsatsen som följer:

Hej så länge på er!
Jag hoppas vi hörs igen, men som det känns just nu dröjer det ett tag. Jag lägger inte ner bloggen, men vill bara vara borta ett tag.
Så känns det.

Cyberpuss & kram till de allra finaste bloggvännerna som finns!

Det tog ett tag...

innan jag insåg att det går verkligen inte att ha sommarkläder längre.

Efter ett lättklätt besök på Höstmarknaden i staden igår förstod jag att nu gäller det att hämta upp höstskor och höst-/vinterjackor från källaren.

Det hjälper inte att solen skiner längre, värmen räcker inte till för att gå jacklös.

Det är bara att acceptera!

Under en svampletarpromenad passerade jag förra helgen en sjö som man förr inte fick bada i, för den har fungerat som vattenreserv, men numera är det fritt att bada och det planeras till och med husbebyggelse på mark som sluttar ner mot denna vackra sjö.

Tänk att ha en altan med utsikt mot vattenblänk, det tycker jag vore fint!

När höstmörkret börjar falla känns det mysigt med en soppa! Inte för att höstrusket har satt in ännu, men ikväll smakade det gott med en soppa som är en egen variant på Köttfärssoppa:

Ca 300 gr. nötfärs
1/2 gul lök
ca 10 cm purjolök
1 stor vitlöksklyfta hackad i småbitar
ca 1/2 cm bred x 6-7 cm lång chilifrukt i småbitar
1/2 röd paprika i småbitar
1/2 dl cirka, bulgur
Ca 2 msk Paprikapulver, + peppar, salt
Ca 1-2 msk tomatpuré
Ca 1-2 msk ketchup
1 liter vatten
Ca 1-2 tsk buljongpulver

Ja, eftersom det är ett eget recept, så blir måtten lite på en höft, men gott blir det!



Koka/småsjud i 10-15 minuter tills bulguren svällt, smaka av och känn om det behövs något extra att dutta i.
Gott med färskt lantbröd, eller vanligt hederligt knäckebröd med en fin ostskiva på.

Diverse funderingar

Ibland blir det bara så.
Inget att säga, inget ord som är lämpligt att kommentera hos någon.
Inte besökt någon bloggares sida på ett bra tag.
Jag är inte trött, inte höstdeprimerad, inte arbetslös - tvärtom!

Döttrarna undrar - bloggar du inte längre?
Jo, det gör jag väl, men ibland kommer det över mig.
En känsla av panik.
Det som skrivs här, nu, det finns sparat för alltid. Det går alltid att "Googla" på något sökbegrepp, vadsomhelst, så kan man leta sig fram till något jag skrivit. Och då tänker jag att, är det vad jag vill?
Ibland känns det lite skrämmande. Väldigt oroande, när jag analyserar mina funderingar lite närmare.
Vad vet jag idag, om hur jag kommer att känna inför min blogg om 10-20 år?

Inte för att jag lämnat ut speciellt mycket av mig själv, men ändå...tillräckligt mycket för att jag ska lyckas med att jaga upp mig själv inför tanken på det som inte går att radera.

Å andra sidan är det väl antagligen lite väl sent för eftertanke. Har man tagit Fan i båten får man väl ro honom i land, eller?

Den privata Marskatten blir privaträdd och vill gömma sig, dra sig undan verkligheten och fundera på vad fortsättningen leder till. Kunna sitta i en vrå, morra och fräsa när det passar.
Som om jag skulle kunna veta....anledningar till beteende. Nej, det vet jag inte.

Drömde häromnatten att jag sov.
Sov, ovanpå en man! På mage, på ryggen på en man.
Jag tog denne mans hand, min hand lades ovanpå hans handrygg, en slags omvänd handkram.
Vad sa denna dröm till mig, tänker jag?

Jo, jag tror jag vet.
Jag är ensam. Jag känner mig ensam och min dröm förklarar det för mig. Trots att jag vill inte lyssna just nu, kan jag ta till mig betydelsen.
Utan att göra något åt det.

Och med ens...medan jag skriver kommer en eventuell förklaring...till allt.

Vem vet?

På tal om "när det regnar"

Rätt svar på min fråga om vad den lilla blå "grejen" kunde vara:

En tygbit, som sitter längst upp på ett parasoll, under en täckknapp.

Många gissade rätt - grattis till er alla!

Jag fick ett MMS ikväll

090909 kl 21,00 (09,00)

En bild på en hand.
En vacker gnistrande ring på vänster ringfinger.
Dotter N nyförlovad med J.

GRATTIS till er båda - jätteroligt!

Väldigt glad är jag över detta lyckliga besked och skulle vilja säga som så:

Att älska är ingenting.
Att vara älskad är någonting.
Att älska och att vara älskad är allting.

/T.Tolis V.

När det regnar...

kan man sitta vid datorn och pyssla litegrann.

Bryta en bit Pain Rich och njuta av det färska brödets frasighet tillsammans med ett glas Casa Patronales (Chardonnay). Om man vill. Och det vill man ikväll.

Glädjas åt att katten föredrar mattes sällskap på mattan under databordet eller tillsammans i tv-soffan (Dam-match Sverige-Norge, just nu 0-2) framför sorkjagandet i slänten utanför, samt att vi båda slipper gå ut.

Vi har det mysigt ikväll Tussekattten och Marskatten! Eller rättare sagt: HADE

Alltmedan stormen ven och rasslade utanför husknuten.

Friden stördes redan efter 10 minuter efter att jag satt mig ner vid datorn, då katt utan-att passera-gå, plötsligt vände upp allt maginnehåll rätt ner på fönsterbrädan, på vita ullmattan i hallen dessutom på vita ryamattan i tv-rummet. Jippi, vad kul att tvätta mattor en fredagskväll. Not.

Marskatt har nu torkat och städat och är lindrigt sagt trött på Katt.

Under ett tillfälligt uppehåll i regnflödet passar Katt på att smyga ut. Skönt tycker Matte som enbart vill ha lugn och ro, utan en massa onödigt torkande och städande en fredagkväll kl. 20,20.

Jippiiii, Sverige gjorde ett mål nu!



I alla fall, i samma veva som lille söte gullige magsjuke katten ville ut, upptäckte jag en liten blå sak som förmodligen blåst till min tomt under kvällens gång.

Vad kan detta vara?
Fyll i ditt svar i högra kolumnen översta rutan!

Fredagstema Empati

September månads tema på fredagar är dikterat av Maisoui
Detta är min tolkning av ämnet Empati, som tolkats av följande bloggare:

Nilla, Simone, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra , Anna-Saltis, Millan, Anki, Marianne (har uppehåll), Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Ingabritt, Jennie, Erica, Maisoui, Taina, Christel, Sparkling, Moster Mjölgumpa, Emmama, Marskatten, Musikanta, Sara, Under ytan, Lena, Västmanländskan, Norrsken och stjärnfall, Saras land, I am Annika, Birgitta, Curieux, Minerva, Ebba, Lotta, Lullun

Googlar man på Empatisk förståelse får man 98 000 träffar... samt långa utläggningar om psykoligiska utvärderingar om skillnad mellan sympati och empati. En hel vetenskap utvecklar sig kring ett ord som handlar om människors förhållningssätt till varandras upplevelser.

Empati är ett ord som jag lärt mig relativt nyligen, kanske 10-15 år sedan.
Varför det tog så lång tid att lära detta ord minns jag inte längre.

Jag har ändå lärt och förstått att brist på empati kan klassas som narcissism vilket skulle kunna leda till motsatsen, alltså borde empati vara förmåga att sätta sig in i andra människors känslotillstånd.
Om jag besitter förmågan eller ej låter jag vara osagt, och överlämnar åt andra att bedöma.
Men nog 17 känns det som jag är en empatisk person, en som är medveten om andra människors känslor och reaktioner och som förstår att handla enligt de värderingar som styrs av de osynliga lagar vi har i dagens samhälle.
Hoppas jag.

Insikt...

En sak.

Karlavagnen ligger i sitt normaläge.

Nu.

Det innebär att vi är i höst-vinterläge.

Eller hur?

Men ikväll är det fortfarande sommar.

+22 grader